Ibland himmel, ibland helvete och ibland svårt veta vad som är vad

"Heaven or hell" med Willie Nelson.


Willie Nelson fyller åttio år idag. Vilket vi firar med denna veckans sång.
Från albumet Phases and stages (1974). Sången spelades samma år in av Waylon Jennings. Nelson sjunger på den inspelningen, han kommer in på slutet. Den versionen är med på outlaw country-samlingen Wanted! The Outlaws. Det var där jag först hörde låten.

Citerat från veckans läsning

"Dom ensamma har en viss humor också, men för att få del av den måste man tillbringa en hel kväll med dem. Och helst bjuda på både mat och vin, och det är det inte alla som vill offra för att få skratta gott en liten stund.
[...]Jag undviker deras trakter, jag har smakat på deras charm och nästan blivit förgiftad."
ur "Om dom ensamma" av Anne-Marie Berglund, i Raserier

"Otterbourne's Nitelite Saga novels had so much swooning Lydia wondered if the authoress was prone to fits. Her hero glittered like a Christmas tree and her heroine was unconscious for at least seven chapters in each book, even though she was supposed to be telling the story.[...]Miss Vane wrote from the vampire's point of view - she reputedly bit one of the Bloomsbury Group for research"
ur Anno Dracula 1923. Vampire romance av Kim Newman. (En kortroman som är en slags extramaterial i nyutgåvan av Anno Dracula. The Bloody Red Baron).

Åtta länkar en lördag

Det nyöppnade Öppet arkiv håller på att fyllas på med program ur SVTs arkiv. Men redan nu finns där en hel del intressant. Såsom:

Hamlet

Pjäs av William Shakspere med Stellan Skarsgård i huvudrollen. 

Berättelser ur bakfickan med bland andra Gunnar Ohrlander och Sivar Arnér

 Berättelser ur bakfickan med bland andra Vilgot Sjöman

Berättelser ur bakfickan var ett program där författare berättade novelliknande historier.

Inger Christensen läser ur Lys (del 1). del 2

Jag läste nyligen den danska poeten Christensens debutsamling Ljus. Som hon läser ur eller kanske snarare mässar ur. Boken var bra. Uppläsningen blir lite svår att lyssna på efter ett tag.

Bommen Live!

Babylon Blues

Blue For Two

Radioprogrammet Bommen med Lars Aldman var vad man lyssnade på om man var intresserad av musik när jag var ung. De sände också konserter. Varav en del finns utlagda på youtube. Babylon Blues leddes av Stry Terrarie och var Sveriges bästa band. Konserten är från 1988.

Blue For Two-konserten har på slutet två Tom Lehrer-tolkningar. "One morning in a fit of pique/She drowned her father in the creek/The water tasted bad for a week/And we had to make do with gin, with gin/We had to make do with gin".

Att ljuga för konstens skull: Självframställningen i Jan Myrdals Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Karl Ove Knausgårds Min kamp. Første bok. av Mikael Eriksson

Kandidatuppsats som jämför de två romanerna. Går att ladda ner som pdf på länken. Jag tyckte den var rätt intressant.

10 bra engelska böcker

Det är Englands nationaldag, Sankt Görans dag. Och världsbokdagen. Så en boklista känns passande.

Brian W. Aldiss - Rapport om sannolikhet A 
Ett hus och dess invånare beskrivs ingående i detalj. Besökare från en parallell värld betraktar huset. Franska nya romanen möter engelsk science fiction.

Geoffrey Chaucer - Canterbury sägner
Chaucer var med denna bok med och skapade engelskan. Han introducerade bland annat ordet "fart".

T. S. Eliot - Dikter i urval
I en dikt i detta urval sammanställt av Ronald Bottrall och Gunnar Ekelöf hävdar poeten att "April är grymmast av månaderna" (övers. Karin Boye och Erik Mesterton) och det är ju inte sant.  Men annars finns det en del bra dikter här.

M. John Harrison - Things that never happen
Novellsamling med väldigt engelska berättelser om märkliga händelser och platser. Som i novellen "Egnaro":
"Egnaro is a secret known to everyone but yourself."

Barry Hines - A Kestrel for a Knave
Ungdomsroman som blev filmen Kes. Filmen var en succé även i Sverige. Men boken är mindre känd här. Jag läste den här nyligen och tyckte bra om den. Det var lite märkligt att läsa en bok vars filmatisering jag sett flera gånger.

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Doris Lessing - Martha
Första och bästa delen av Lessings romansvit Våldets barn.

Alan Moore (text) och David Lloyd (bild) - V för Vendetta

Zadie Smith - Vita tänder
Det här var en väldigt hajpad och uppskriven bok när den kom. Men är ändå riktigt bra.

Mary Wollstonecraft - Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark
"Det är inte utan att den långa svenska vinterns stränghet gör människorna tröga" (övers. Jane Lundblad)
Tidigare års englandslistor:
10 bra engelska romaner
10 bra engelska filmer
10 bra engelska skivor

Richie Havens 1941-2013

"Here comes the sun" med Richie Havens. Från Live at the cellar door. Konserten spelades in 1970.

Citerat från veckans läsning

"Det är vad jag minns, brukar hon säga och Moana har låtit sig nöjas med det, som om Olivias minnen var en bok, där det aldrig kan tillkomma något nytt kapitel eller ändras i något gammalt. De ska vara huggna i sten. Och ända till ikväll är det som om de båda två varit nöjda med det. Det som finns, finns, och det är en repertoar färdigskrivna sånger och gentemot diktaren är det ett brott att skriva om dem, istället sjunger man det man alltid sjungit."
ur Ön av Lotta Lundberg

"Jag står med en sladdrig sol under himlen:/åh att bevara dess fruktbara värme en vinter."
ur "Maneter" i Ljus av Inger Christensen, övers. Marie Silkeberg

"min vänstra hand/lyser upp/de ihjälslagnas de bländades de brändas/bok//sången kom inte/helskinnad undan"
ur "Alfa" i Relief av Tadeusz Rózewicz, övers. Anders Bodegård

De tio bästa serierna med Stålmannen

I dag fyller Stålmannen (eller Superman som han ibland numera kallas även i Sverige 75 år. Serien skapades av Jerry Siegel och Joe Shuster 1938. DC Comics som ger ut Stålmannen lurade mer eller mindre seriens skapare som dog utfattiga. Stålmannen må stå för truth, justice och the american way men det gäller inte förlaget som byggt sin ställning på Siegel och Shusters skapelse.
Nåja, för att fira 75-åringen kommer här en lista på tio av de bästa Stålmannen-serierna (eller 8 Stålmannen-serier och två Stålmannen-inspirerade serier).

All-Star Superman av Grant Morrison och Frank Quitely

For the man who has everything av Alan Moore och Dave Gibbons
Passande för idag så handlar serien om när Stålmannen fyller år. Men hans födelsedagskalas avbryts av en utomjording (alltid lika irriterande när sånt händer) som genom en parasitisk blomma får Stålmannen att tro sej leva på ett Krypton som aldrig exploderade. Moore vänder den eskapistiska sidan av serien på sitt huvud. Resultatet är vemodigare än man tror att en Stålmannen-serie kan vara.
Finns på svenska samman med bland annat två andra Stålmannen-serier i DC:s universum. Klassiska serier av Alan Moore. Tyvärr är boken dåligt bunden, uselt översatt och en av de andra Stålmannen-serierna saknar ett motto.

Jimmy Olsen: The Man from Transilvane! av Jack Kirby
Jack Kirby stod bakom flera kända serier när han på 70-talet började göra serier för DC Comics. Kirby hade en egensinnig kraftfull tecknarstil. DC Comics lät en annan tecknare teckna om Stålmannens huvud i Kirbys serier så att han inte skulle se för kirbysk ut.
Den här serien handlar om en demonisk miniplanet med horn där det bor varulvar och vampyrer och mumier. Den är mycket underlig och alldeles underbar. Det är bara synd det där med Stålmannens huvud.
Finns i Jimmy Olsen: Adventures by Jack Kirby volume two (de övriga serierna i albumet har emellertid åldrats rätt illa). Jag tror att jag har läst den på svenska när jag var liten men jag vet inte var. Möjligen i ett av julalbumen med Stålmannen.

The Maximortal av Rick Veitch
Maximortal  är inte direkt en Stålmannen-serie utan handlar om en analog till Stålmannen. En satirisk variant på superhjältegenren där berättelsen om Maximortal varvas med berättelsen om Siegel och Shuster och hur de blir lurade av det stora serieförlaget. Veitch gör upp med superhjältegenren och dess uppkomst.

Quarter-Life Crisis of Infinite Jimmy Olsens av Abhay Koslay och Andy MacDonald
Kort serie (i Superman 80-page giant 2011) med en mängd kloner av Stålmannens sidekick Jimmy Olsen. Full av referenser yill äldre Jimmy Olsen-serier och mycket underhållande.

Red son av Mark Millar och Dave Johnson och Killian Plunkett

I den här serien så hamnar Stålmannens rymdfarkost i Sovjet och inte i USA och han växer upp som trogen Sovjetmedborgare.

Superman Beyond av Grant Morrison och Doug Mahnke
"As he speaks, the vast slow motion invasion of reality begins. Machines bigger than cities arrive out of the void and anchor themselves to the garbage heaps of limbo."
En gnostisk fabel om berättelsers innersta natur med lite Borges som krydda - berättad med hjälp av Stålmannen-analoger från olika dimensioner. Omfamnar det högstämt absurda i genren. Utsökt tecknad av Mahnke. 
Finns i Final crisis.


Superman versus the City of Tomorrow av Grant Morrison och Rags Morales
Grant Morrison berättar i Action Comics om Stålmannens tidiga år. I en slags hommage till de första Stålmannen-serierna. Här är Stålmannen ung och arg och radikal och bär jeans. Morrison lämnar denne tidige Stålmannen redan efter de första två numrena (han har nyligen avslutat sin tid på Action Comics med nummer 18) vilket är synd då det är den bästa delen av serien som sen mest blir rörig (ett avsnitt med en afro-amerikansk Stålmannen i en annan dimension, tecknad av Gene Ha, är också bra).
Finns i  Superman: Action Comics 1

(Stålmannen-bilden i kapitelrubriken här är en hommage till en liknande Stålmannen-bild i den allra första Stålmannen-serien  av Siegel och Shuster)

Supreme av Alan Moore och Rick Veitch (med flera)
Liksom The Maximortal handlar det här om en Stålmannen-analog. Men det är en hommage och hyllning och inte en uppgörelse. Albumet innehåller pastischer på gamla Stålmannen-serier.
Stålmannen har inspirerat flera av Moores serier. Såsom Marvelman, Watchmen och Tom Strong.

Swamp Thing: Waiting for God (oh!) av Rick Veitch
Moore gjorde även en serie där Stålmannen möter Träskmannen. En Stålmannen-historia berättad på samma sätt som hans banbrytande skräckserie Swamp Thing. När Veitch tog över Swamp Thing så gjorde han en egen variant på mötet mellan de två. Serien består till en stor del av att människor diskuterar Stålmannen medan de väntar på att han ska dyka upp till en presskonferens.

Perelaar

"Te Haarlen in den Houte / Ruitertje Jonk van Jaren" är den lite otympliga titeln på spåret ovan från Perelaars första album de Perelaar (1977).
Perelaar var ett folkmusikband som spelade traditionell holländsk musik. Mest dansvisor och barnramsor. De hittade sina sånger i bibliotek och arkiv.
De gav ut sju album. Jag har bara lyckats få tag på det första. Min entusiasm för den skivan har sällan delats av de som jag spelat den för.
Perelaar betyder päronträd.

Rummets rymder av Georges Perec

varför skulle man inte kunna ha fem eller sex rum, utspridda över Paris? Jag skulle kunna sova vid Denfert, skriva vid Place Voltaire, lyssna på musik vid Place Clichy, älska vid Poterne des Peupliers, äta på Rue de la Tombe-Issoire, läsa i närheten av Monceauparken, etc. Är det konstigare, när allt kommer omkring, än att placera alla möbelhandlare i Fauborg Saint-Antoine, alla glashandlare på Rue du Pardis,[...]alla läkare på Harley Street, alla svarta i Harlem?

Rummets rymder (Espèces d'espaces) är en essä-bok från 1974 av den franske författaren Georges Perec som nyligen kommit ut i svensk översättning. Det är texter om vad rum och platser är.
Boken innehåller avdelningar om lägenheter, hus, kvarter, städer, landsbygden, världen.
Uppräknandet av olika slags rum gjorde att jag till sist även läste indexet från början till slut som om det vore en naturlig del av boken.
Det är en rolig bok som ibland hotar att bli kåserande. Men i stycken som det om det obeboeliga kommer det också in en del mörka stråk.
Bland Perecs funderingar kring rummet finns också övningar som han rekommenderar läsaren eller själv utför. Bland dessa finns ett par som lett till egna böcker. Bland annat nämns romanprojektet Livet, en bruksanvisning. Och det är lätt att se boken som en pendang till denna Perecs bästa roman.

Rummets rymder är emellertid läsvärd i egen kraft.
Visserligen finns det avsnitt som skvallrar om att det gått snart 40 år sen den skrevs. En genomgång av hur livet levs  i olika rum under en dag i en lägenhet låter modern diska (i köket) och fadern klä på sej för att gå till kontoret (i hallen).

En sak som gör boken underhållande är att Perec väver in citat och berättelser från andra författare i texterna. En av de första anspelningarna på andra texter är en bild av en karta. Det är kartan över oceanen i Snarkjakten (The Hunting of the Snark) av Lewis Carroll (han med Alice i underlandet).
I Snarkjakten ger Ringaren en karta till sin besättning. En karta som alla i besättningen förstår:
"'What's the good of Mercator's North Poles and Equators,/Tropics, Zones, and Meridian Lines?'/So the Bellman would cry: and the crew would reply/"They are merely conventional signs!//'Other maps are such shapes, with their islands and capes!/But we've got our brave Captain to thank'/(So the crew would protest) 'that he's bought us the best-/A perfect and absolute blank!"' (i Lars Forssells och Åke Runnquists tolkning: "'Ekvatorernas banor och meridianer,/ett par nordpoler eller en zon -/det är onödigt skrock', utbrast Ringaren och/fick till svar: 'Ja, en tom konvention!//Andra blad än det här fylls av uddar och skär/men vår ädle, vår kloke kapten'/så sade de flesta, 'han köpte det bästa, en alldeles fläckfri och ren.'")
Henry Holiday illustrerade detta avsnitt med en bild på havskartan. En vit fyrkant. Det är inte Holidays illustration som finns i Perecs bok. Utan en ännu tommare, fläckfri och ren fyrkant. Så att det ser ut som en tom sida.

Perecs utgår inte direkt från en perfect and absolute blank bild av rummet och platserna. Men han lyckas få en att se på sånt som ett rum eller ett kvarter och annat man lätt tar för självklart på ett lite nytt sätt.
"Att leva är att ta sig från ett rum till ett annat, och att göra sitt bästa för att inte stöta emot något."
(Rummets rymder och därmed citatet här och överst är översatt av Fredrik Rönnbäck.)

Citerat från veckans läsning

"Arbetaren skrattade trotsigt, och i det han steg tillbaka, rätade han ut sin böjda gestalt, och fyllde dörröppningen."
ur "Folkvännen" av Ernst Ahlgren, i Från Skåne

"'You don't take cards?' LizAlec look startled. The holos promised HKS was universal, one of the ads even had a grizzled miner on Io or somewhere happily swiping an HKS gold through his belt in return for an improbably large opal."
ur reMix av Jon Courtenay Grimwood

Ur Allt går sönder av Chinua Achebe (1930-2013)

"Han sträckte på sig och kliade sig på låret där en mygga hade bitit honom medan han sov. En annan svirrade kring hans högra öra. Han klämde till mot örat och hoppades att han hade fått den.
  Varför går myggor alltid på öronen, undrade han. När han var barn berättade hans mor en saga om det. Dum förstås, som alla fruntimmerssagor. Myggan, sa hon, hade vågat sig fram med ett frieri till örat. Örat föll omkull på golvet i gapskratt. 'Hur länge tror du du skall leva', sa örat, 'ett spinkigt skelett som du!' Myggan gick förödmjukad sin väg men varenda gång den sedan kom i närheten av örat pep och sjöng den för att tala om att den ännu var vid liv."
ur Allt går sönder av Chinua Achebe, övers. Ebbe Linde

Citerat från läsning under pausen

"Jag tycker om att sitta där; man ser så mycket otålighet vid en stoppskylt, man kan till och med få se en och annan olycka. Inte så att jag trår efter olyckor, men om exempelvis ett flygplan av någon anledning skulle explodera i luften, så skulle jag inte ha något emot att vara en av dem, gärna den ende, som observerade det."
ur "Johannes uppmuntrande begravning" i Ett stort öde landskap av Kjell Askildsen, övers. Urban Andersson

"Jyri skrattade för full hals, och det gjorde Marileena också. Alla skrattade så gott att skrattet steg upp bland molnen och gled omkring där, gungade och svävade, sänkte sig ned och körde fåglarna, vita och färgade, all världens väg; allt bara svävade omkring."
ur "Allt lyfte och gungade" av Olli Jalonen, övers. Johan Bargum. I antologin Den svarta måsen. 30 moderna finska berättare i urval av Johan Bargum och Bo Carpelan

Carmine Infantino 1925-2013

Bild ur "The Invasion of The Cloud Creatures!", text John Broome, bild Carmine Infantino och Murphy Anderson, först publicerad i The Flash 111 (feb-mars 1960). Episoden finns (i svart-vitt) i Showcase presents The Flash vol. 1.
(Klicka på bilden så blir den större.)