söndag 26 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Vad är det för vits med folkräkningar när människor hela tiden förändras och förvandlas? Varför har barnet samma namn som vuxen? Varför heter en förälskad kvinna likadant även sedan hon blivit förrådd och försmådd? Barför fortsätter män bära samma namn efter det att de återvänt från kriget? Varför behåller pojken som får stryk av sin far samma idiotiska namn när han en dag börjar ge sina egna barn stryk?"
ur Dagar, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn

lördag 25 mars 2017

Queer av William S. Burroughs


"Tibet måste vara ungefär så här. Höglänt och kallt och fullt av fula människor och lamor och jakar. Jakmjölk till frukost, jakost till lunch, och till middag en jak kokad i sitt eget fett, och det är ett lämpligt straff för en jak, om du frågar mig."
övers. Einar Hecksher

Queer skrevs 1952 men kom först ut 1985. Hade den kommit ut 1952 så hade den varit William S. Burroughs andra bok. Den första hette Junkie. Liksom den så skildrar Burroughs här en narkotikaberoende man. Men det är framförallt skildringarna av homosexualitet som gjorde att boken inte gavs ut.

Det är en självbiografisk roman. Mer realistisk än Den nakna lunchen och de. Men man känner igen författaren.

Utgåvan jag har är en nyutgåva som kom på Modernista förra året. Boken gavs ut med titeln Svängd på 80-talet. Det verkar trots titelbytet vara samma översättning. Modernista var som vanligt dålig på att markera att det var en nyutgåva.
(David Bowie som är på omslaget är inte med i boken.)

fredag 24 mars 2017

Biljetten som exploderade av William S. Burroughs


"Ordet är nu ett virus. Influensaviruset kan en gång i tiden ha varit en frisk lungcell. Det är numera en parasiterande organism som invaderar och skadar lungorna. Ordet kan en gång i tiden ha varit en frisk nervcell. Det är numera en parasitär organism som invaderar och skadar centrala nervsystemet. Den moderna människan har förlorat tystnaden som alternativ. Försök hejda ditt subvokala tal. Försök uppnå åtminstone tio sekunder av inre tystnad. Du kommer att möta motståndet från en organism som tvingar dig att tala. Denna organism är ordet."
övers. Jonas Thente

Biljetten som exploderade är andra delen i William S. Burroughs så kallade cut up-trilogi (uppkallad efter cut up-tekniken som är ungefär vad det låter: man tar en text och klipper sönder den och sätter ihop den och voila! man har en ny text). Trilogin är en slags fortsättning på Den nakna lunchen. 
Men är lite stillsammare än den. En bärande idé i Burroughs författarskap, att språket är ett virus, introduceras här. Handlingen är en slags obscen rymdspionhistoria som ibland tycks nästan fullt möjlig att följa.

måndag 20 mars 2017

Joakim Thåströms tio bästa låtar

I dag fyller Joakim Thåström 60 år. För ett tag sedan så lyssnade jag igenom hans skivor. Från Ebba Grön till soloskivorna. Till och med Peace, love and pitbulls. Och det är många bra låtar på de skivorna.

På listan nedan har jag med ett par låtar med Ebba Grön och Imperiet. Som regel heter det att deras låtar är skrivna av Ebba Grön respektive Imperiet (även ibland när de helt klart var skrivna av Stry Terrarie. (som fyller 60 år i juni och lär få en egen lista då)). Men de banden är en så viktig del av Thåströms oeuvre att det kändes fel att inte ha med dem.

Vad skall du bli?
Singel av Ebba Grön. Thåström känns som en av de få gamla punkartister som skulle kunna sjunga sina gamla punklåtar om att inte passa in i samhället utan att det skulle kännas löjligt. Kanske för att han inte brukar sjunga dem.

Kontroll i Stockholm
Från Imperiets första LP Rasera. Jag lyssnar inte så ofta på Rasera längre men den var min favoritskiva när jag var fjorton och mitt fjortonåriga jag förtjänar att få utse en av låtarna på listan.

Vad tror du hon vill ha?
"Vad tror du hon vill ha på sin födelsedag?/Hon drömmer om att gå ner i vikt/Få flytta till ett bättre distrikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt/Drömmer om att få byta samhällsskikt"
Med Rymdimperiet. På en självbetitlad maxisingel. Finns också på Imperiets liveskiva 2:a augusti 1985. Som är en bra liveskiva men just den här är bättre i studioversionen.

Kriget med mig själv
På den självbetitlade mini-lp:n (finns på CD utgiven tillsammans med Rasera) som nog är min favoritskiva med Imperiet om jag skulle tvingas välja. Den här sången har ett par tveksamma textrader men det gör inget.

Kom kom
B-sida till Du ska va president. Några av Imperiets bästa låtar fanns på deras singlar. Min maskin, Alltid rött, Den nya dansmusiken. Min bror hade (och har) alla singlarna. Det har inte jag. Men CD-samlingen Kickar finns ju.

Blå himlen blues
"Här kan man andas, om du glömt bort hur man andas"
En av Imperiets bästa ballader. På LP:n Blå himlen blues. Som är nästan lika bra som omslaget är fult.


Elvis Presley för en dag
På Xplodera mig 2000. Den andra soloskivan. Och fortfarande den jag spelar oftast.

Fuzzbox
Också på Xplodera mig. "Det här är mitt privata krig". (Passar bra till Kriget med mig själv ovan.)

En vacker död stad
På Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal. Några år var Thåström sångare i det Younggods-liknande bandet Peace, love and pitbulls i utlandet. Jag tyckte de var rätt okej. Men den här återkomsten var ändå efterlängtad. Och riktigt bra.

Kort biografi med litet testamente
"Jag har suttit häktad på Skara polisstation./Sen dess har jag hållt mig därifrån."
På Kärlek är för dom.

söndag 19 mars 2017

Berni Wrightson 1948-2017


ur Swamp Thing av Len Wein (text) och Berni Wrightson (bild) i House of Secrets 92. 
Denna korta avslutade serie blev fröet till serietidningen Swamp Thing (Träskmannen på svenska). Wein och Wrightson gjorde bara de första tio numren. Tidningen var en för sin tid märklig blandning av skräck- och superhjälteserie.
Senare kom Alan Moores och Stephen Bissettes och John Totlebens version av seriefiguren att ha ett stort inflytande på serieformen.
Swamp Thing möter under de tio numrena flera olika klassiska monster: robotar, varulv, utomjordingar, en blob-version av Ctulhu. Wrightson var skicklig på att rita monster. Men hans teckningar hade också ett vemod över sej. Vilket man kan se i hans mest kända verk utanför serietidningsvärlden: hans illustrationer till Mary Shelleys roman  Frankenstein.

lördag 18 mars 2017

ur Sockerrör vid havet av Derek Walcott 1930-2017

Hälften av mina vänner är döda.
Jag skall skapa dig nya, sa jorden.
Nej, ge mig dem istället tillbaka,
med brister och allt, ropade jag.

Inatt kan jag rycka till mig deras tal från den matta bränningens mummel
genom sockerrören, men jag kan inte vandra

på oceanens månbelysta lövverk
nerför den där vita vägen ensam,
Derek Walcott
övers. Östen Sjöstrand, dikten finns i Sea Grapes (1976), tolkningen i Vinterlampor

torsdag 16 mars 2017

Den nakna lunchen av William S. Burroughs


"Och USA-tristessen sluter sig om oss som ingen annan tristess i världen kan det, värre än Anderna, höga bergsstäder, kall vind ner från vykortsbergen,[...]och det som slår emot en när man stiger av Malmöfärjan[...]: bortvända ögon och kyrkogården mitt i stan (varenda stad i Sverige verkar vara byggd runt en kyrkogård) och inget att göra på eftermiddagen, inte en bar inte en bio och jag rökte upp min sista reefer på gräs från Tanger och jag sa:
  — K E, låt oss gå raka vägen ombord på den där färjan igen.
  Men det finns ingen tristess som USA-tristessen."
ur Den nakna lunchen av William S. Burroughs, övers. Peter Stewart

En amerikansk domstol beslöt 1966 att Den nakna lunchen inte är obscen. Vilken den så klart är. Men för att vara obscen juridiskt sett enligt amerikansk lag så måste materialet vara "fullständigt utan något uppvägande socialt värde". Vilket rätten inte ansåg att den var. Utdrag ur rättegången finns i början av den utgåva jag har av boken.

Burroughs hade skrivit romanen påverkad av narkotika vilket faktiskt hjälpte till att få den frikänd. Flera vittnen menade att boken gav en unik inblick i narkomanens hjärna. Vilket då vore ett uppvägande socialt värde.

Tyvärr har narkotikan också hjälpt gjort det till en rätt rörig berättelse. Men det är en märklig läsupplevelse.
Den är dock inte för alla då den är rejält obscen (jag bytte ut det citat jag först valt ur boken för att jag tyckte det var för grovt) vad än Massachusetts' Högsta Domstol säjer.

måndag 13 mars 2017

Citerat från förra veckans läsnimg

"På Internet har jag hittat märkliga saker. Till exempel olika sorters sätt att spå:
  Aeromantik, konsten att spå i luft.
  Alektriomantik, konsten att spå i tuppar.
  Antinopomantik, konsten att spå i kvinnors och mäns inre.
  Gastromantik, konsten att spå i ljud som kommer inifrån magen.
  Idolomantik, konsten att spå i figurer, bilder och statyer.
  Kattabomantik, konsten att spå i verktyg gjorda av metall.
  Logaritmantik, konsten att spå i logaritmer."
ur Daghus, natthus av Olga Tokarczuk, övers. Jan Henrik Swahn


ur Dark Reign: The List Wolverine av Jason Aaron (text) och Esad Ribic (bild)

fredag 10 mars 2017

De tio bästa avsnitten av Buffy the vampire slayer

I dag så är det tjugo år sen det första avsnittet av Buffy the vampire slayer sändes i Förenta staterna. Jag börjar se serien först nåt år senare på dansk tv. För att fira tjugoårsjubileumet så kommer nedan en lista, i kronologisk ordning, med tio av mona favoritavsnitt. Länkarna går till tidigare inlägg här.


Prophecy girl, säsong 1
Den första säsongen var bara hälften så lång som de följande. Den är bättre än sitt rykte men kläderna och fotokvaliteten gör att avsnitten åldrats en del. Den här säsongsavslutningen är emellertid ett exempel på serien när den är som bäst. De som jobbade med serien befarade att den skulle läggas ner och avsnittet gjordes så att det skulle fungera som en avslutning för hela serien.

Lie to me, säsong två

Innocence, säsong 2
I  kommentarspåret till det här avsnittet så säjer seriens skapare Joss Whedon: "The two things that matter the most to me: emotional resonance and rocket launchers. Party of Five, a brilliant show that often made me cry uncontrollably, suffered ultimately from a lack of rocket launchers."


Anne, säsong 3
Inleder säsong 3. Buffy är servitris och hamnar i ett läger i underjorden. Säsong tre är säsongen med flest bra avsnitt. Fast säsong två är nog den som är starkast allt som allt.

The Wish, säsong 3
På länken skriver jag också om Doppelgangland. En fortsättning på avsnittet senare i säsongen som också är bra.

Zeppo, säsong 3
Medan de övriga i gänget i serien räddar världen så har Xander ett eget äventyr. Zeppo parodierar en del av seriens grepp.

Hush, säsong 4
Det här avsnittet är med på i stort sett alla Buffy-listor. Alla förlorar fårmågan att prata och det mesta av avsnittet är dialogfritt.


Who are you, säsong 4
Buffy byter kropp med en av sina fiender. En intrig som använts så många gånger inom fantasygenren att det inte borde finnas något liv kvar i den. Men serien lyckas utvinna ny energi ur konceptet. Det är just i förmågan att göra något av utnötta troper som denna som seriens styrka ligger.

The body, säsong 5
En av figurerna serierna dör av naturliga orsaker. Avsnittet saknar i stort sett övernaturliga inslag. Kontrasten med den övriga seriens monster och trollformler och sånt är märkbar. En monolog av Anya, en före detta demon, om att hon inte förstår döden, är en av seriens höjdpunkter.


Once more with feeling, säsong 6
"If my heart could beat it would break my chest."
Det avsnitt jag sett flest gånger. Befolkningen i Buffys stad Sunnydale börjar en dag plötsligt bryta ut i sång. Ligger häxor, vampyrer eller kanske kaniner bakom? Avsnittet fungerar på en gång som en musikal och som en drift med musikalformen och dess konventioner.

måndag 6 mars 2017

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier


Det blir en annorlunda upplevelse att läsa en berättelse om man sett filmen innan.
Två av de fem novellerna i Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier har filmatiserats: Titelnovellen och "Titta inte nu". Novellerna i boken har funnits tidigare på svenska men just den här novellkombinationen är ny.

"Titta inte nu" blev filmen Don't look now av regissören Nicolas Roeg. Det är en obehaglig suggestiv film. Den säjs vara du Mauriers egen favorit av de filmer som byggde på hennes berättelser. Novellen är inte dålig. Den har ungefär samma handling som filmen. Ett gift par har förlorat sin dotter och hustrun får kontakt med ett par systrar. En av systrarna säjer att hon kan se deras döda dotter.
Det är en välskriven och gedigen skräcknovell men den saknar Roegs films smygande obehagliga känsla och är betydligt mer konventionell. Den har också ett oväntat slut som tyvärr blir mindre oväntat om man sett filmen (även om detta nu inte är du Mauriers fel).

Svagast i samlingen är "Inte efter midnatt", om en lärare med undertryckt homosexualitet som hittar en magisk hednisk krukskärva. Den har åldrats dåligt.

"De blå linserna" där en kvinna vaknar upp efter en ögonoperation och märker att alla människor har djurhuvuden är rätt festlig i sin beskrivning av de djurhuvade människorna men gör sen inte så mycket av premissen. Den lär vara påverkad av att du Mauriers man hade en affär.

Medan "Äppelträdet" ska ha influerats av att hon själv hade en affär. "Äppelträdet" är helt klart bäst av de ofilmade berättelserna i boken. Om en man som har ett äppelträd som kanske är hans döda fru.

I titelnovellen så börjar fåglarna attackera mänskligheten. ("Det är inte alls bara här, det är överallt. I London och över hela landet. Det har hänt någonting med fåglarna." övers. Gerd Lilliehöök) Enligt Jonas Thente i samlingens förord så inledde "Fåglarna" naturen slår tillbaka-genren. Vilket är tveksamt. Även om man struntar i att det kom ut en roman med samma namn där fåglar också attackerar folk så har vi ju till exempel "Myrorna" av H. G. Wells.
"Fåglarna" klarar sej lite bättre gentemot filmen Fåglarna. Fågelattackerna är ännu otäckare här (och boken slipper åldrade specialeffekter). Den är också tillräckligt annorlunda med en annan huvudperson för att ge den som sett Alfred Hitchcocks film en ny upplevelse.
Och den får en att förstå varför du Maurier fortfarande är en populär författare i England.



söndag 5 mars 2017

Citerat från veckans läsning

"Brevet ligger under all litteratur, säger en del. Det kan man undra. Dionysos tänker man sig inte skriva brev.
  Romanen har ibland möjligen låtsats skriva brev.
  Romanen är en essä dividerad med en saga, säger norrmannen Georg Johannesen."
ur "Ett brev till slut till Suzanne Osten" i Fylgja av Lars Andersson

"Om denna dikt har C. D. W. uttalat sig fördömande, hvilket vi blott som ett plus i rekommendationen anmärka." ur recension av Nya dikter av E. K-n. (Emil Kléen) i Kristianstadsbladet 18/5 1894, i Samtida kritik i svensk press av Gustaf Frödings diktsamlingar 1891-1898, red. Ingvald Rosenblad (C. D. W. är Carl David af Wirsén)