"GRAHAM: Det var uppenbart, det kändes på stämningen i rummet, att ingen av oss, inte ens Daisy eller Billy, skulle säga rent ut att den handlade om Daisy.
BILLY: Den handlar inte om Daisy. Den handlar om att när man är nykter finns det saker man inte kan ta i, saker man inte kan få."
övers. Rebecca Alsberg
Daisy Jones & The Six är en berättelse om när rockbandet The Six och sångerskan och låtskrivaren Daisy Jones gjorde ett av 70-talets mest klassiska rockalbum tillsammans. Boken är skriven som en samling med korta intervjuavsnitt gjorda flera år senare med Daisy Jones, bandmedlemmarna och folk som kände dem när det begav sej. Som det som numera brukar kallas för en oral history. Men här är det en fiktiv oral history.
Genom intervjuerna får vi höra om hur bandet formades och hur Daisy Jones kom med i gruppen. En av musikerna är missnöjd med hur Billy (sångaren) sköter The Six. En annan är mer intresserad av att stöta på alla kvinnor han möter. I hemlighet pågår en kärlekshistoria mellan två i bandet. Och i berättelsens mitt finns ett triangeldrama där den nyligen nyktra Billy måste välja mellan sin fru Camila och sin dragning till Daisy Jones.
Ofta känns det som att man läser en riktig oral history. Men det är lite tydligare hur de säjer emot varandra. Både i små exempel som när en skiva blev färdiginspelad (i mars enligt en, i november enligt en annan) och i viktiga delar av dramat.
Förutom att vara en berättelse om ett bands uppgång och fall så är det också en beskrivning av rockvärlden på 70-talet, med en genderkritisk blick.
Romanfigurerna kan ibland bli lite platta (precis som folk ofta framstår i riktiga såna här orala rockhistorior). Men greppet ger berättelsen en spänning och är det som gör att boken blir något mer än en flyläst underhållande historia.
Samtidigt är det en underhållande bok. Och den har blivit framgångsrik i Förenta staterna. Där den nu också ska bli en tv-serie. Producerad av Reese Witherspoon som skrivit en av blurbarna på den svenska utgåvan av romanen som ges ut av Bookmark förlag. Det är inte särskilt svårt att se berättelsen funka i TV-format. Som en fiktiv Behind the music (författaren ska ha sett flera Behind the music som research inför boken). Men jag tvivlar på att serien kommer att vara lika konsekvent som boken är med oral history-formatet.
En fördel tv-serien har är att man där kommer att kunna höra musiken. Men den musiken kommer att få svårt att leva upp till förväntningarna boken skapar. Aurora, som skivan som romanen kretsar kring heter, är i detta fiktiva universum en ikonisk rockskiva.
Det finns en officiell spotify-spellista till boken. Med musik som inspirerat till boken. Mycket Fleetwood Mac och Stevie Nicks. Och beskrivningen av Daisy Jones sång påminner om Stevie Nicks. Att lyssna på den här musiken (jag saknade Stevie Nicks duett med Tom Petty "Stop Draggin' My Heart" på listan) ger en extra dimension till läsningen. Taylor Jenkins Reids intresse för musik märks och det är beskrivningen av hur de fiktiva sångerna växer fram som är det mest fängslande i boken.
