Friends av Kobo Abe

I Japan var Kobo Abe också känd som dramatiker. Det här är en rätt rolig absurd pjäs. En familj flyttar oinbedd in i en ung mans lägenhet.
På engelska. Tror inte den finns på svenska.

Alla böcker: Kvinnan i sanden av Kobo Abé

"En dag i augusti försvann en man." Så börjar Kobo Abés roman Kvinnan i sanden från 1962 (övers. Irmeli  Fritzell och Keiko Kockum). Då Kobo är japan ska han egemtligen stå på K och inte A. Men Kvinnan i sanden har stått först i min boksamling i så många år att det skulle kännas konstigt att flytta på den.
I romanen blir en man bortförd till ett samhälle där man bor i gropar i sanden. Han hålls fånge hos en kvinna. Hennes man har just dött och han ska ersätta henne. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn.
Det är en bra bok som också blev en vacker film.

10 bra japanska böcker

Vi firar Japans nationaldag (som säjs vara idag, många tror att det är den 23:e december - men då är det istället kejsarens födelsedag, och nej jag tycker inte heller det är särskilt intressant att veta) med en lista:

Den förstörda kartan av Kobo Abe

Friends av Kobo Abe
Pjäs där en familj oombedd flyttar in i en ung mans lägenhet.

Kvinnan i sanden av Kobo Abe
En man blir bortförd till ett samhälle där man bor i gropar i sanden. Han hålls fånge hos en kvinna. Hennes man har just dött och han har kidnappats för att ta hans plats. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn. En av de stora 1900-talsromanerna.

Gåvan av Shinichi Hoshi
En samling sf-noveller. Lyriska eller skämtsamma, alltid korta. Sf-haiku har en del kallat hans novellistik pågrund av dess längd, men också dess ton.

Citronen av Motojiro Kajii
Det här är då inte egentligen en bok. Men borde vara det. Eller snarare så borde den novellsamling från 20-talet som den finns i naturligtvis finnas på svenska. Nu får vi nöja oss med att denna klassiker finns översatt i det litterära magasinet Halifax 10/96 (novellen finns, på utrikiska, utgiven i egen volym - så man kan säja att det är en bok, någon annanstans, långt härifrån).
Huvudpersonen driver mållöst omkring i en stad. Han låtsas att han är någon annanstans, långt därifrån. Oftast pank strövar han längs bakgatorna. En dag har en av butikerna fått in citroner.
"Citroner... det är något jag verkligen tycker om. Både den anspråkslösa färgen, lik en klick man pressar ur en färgtub citrongult, och den hopträngda spolformen. Hur som helst beslöt jag mig för att köpa en citron. Därefter strövade jag länge genom stan. Vart jag gick eller hur jag kom dit, kan jag inte säga. I samma ögonblick som jag höll citronen i min hand, började den illavarslande klumpen som ständigt tryckte mot mitt hjärta långsamt lösas upp. Jag skred fram genom stan i ett lyckorus."

Japan sjunker av Sakyo Komatsu
Hela Japan börjar att sjunka. Ska man lämna landet eller gå ner med skutan? Romanen ägnar sej mer åt att skildra hur människor reagerar inför undergången än orsakerna till att landet börjat att sjunka. En vemodig katastrofroman.

Kafka på stranden av Haruki Murakami

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe
Varvar realistiska kapitel med sägner från den by där huvudpersonen växte upp.

Mardrömmen av Kenzaburo Oe
"Kunde hon ha rätt? undrade Fågel sömnigt. Hade en annan Fågel stannat kvar som lik någonstans varje sådant kritiskt ögonblick? Låg det på så vis en hel serie döda Fåglar i ett otal andra universa, en klen och skygg skolpojke, en student med en enkel själ men mycket starkare kropp än hans nuvarande? Vilken av alla dessa var den mest önskvärde Fågel? En sak var säker: inte var det han, inte den Fågel som fanns i detta universum." (översatt, från engelskan barbariskt nog, av Thomas Warburton)

Death Note 3 av Tsugumi Ohba och Takeshi Obata
Det finns nog betydligt intressantare japanska tecknade serier än den här. Men jag är inte så inläst i genren. Och den här har en stor charm. En pojkmanga (som, säjs det, också har drag av flickmanga) om en ung man som kommer över en anteckningsbok där alla vars namn man skriver i boken dör. Han beslutar sej genast för att döda alla brottslingar och därmed skapa en bättre värld. Men serien handlar mer om hur polisen försöker komma på vem som står bakom morden och om hur vår hjälte massmördaren hela tiden ligger steget för dem. I denna den tredje volymen så möter huvudpersonen han som leder sökandet efter honom - i en tennismatch.

(Repris från 2011.
Sakyo Komatsu dog några månader efter det här inlägget. Jag citerade då ett stycke ur Japan sjunker. Det börjar: "Förvånad, tittade Tadokoro spänt ner på den gamle mannen och väntade på att han skulle fortsätta. Men det skulle inte komma några fler ord." (övers. Stigbjörn Lestander)
Annan japan-lista:
10 bra japanska filmer)

10 bra japanska filmer

Den här är listan är med anledning av Japans nationaldag. Den är lite sen. Dagen ifråga var i lördags. Nu tror ändå de flesta att Japan firar nationaldag den 23e december (eller de flesta bryr sej kanske inte om när Japans nationaldag är - en fullt rimlig inställning). Så i alla fall. Tio bra japanska filmer:
Battle Royale
En skolklass förs till en ö där de slåss mot varandra tills bara en överlever. Om generationsklyftor, typ.

Dead or alive
Av Takashi Miike. Slutet måste ses. Begreppet show down får en ny innebörd.

Go
Ungdomsfilm om en koreanättling i Japan.

Idioten
Akira Kurosawas filmatisering av Fjodor Dostojevskijs bästa roman.

Jigoku
Skräckfilm från 1960 som tar en med ner i helvetet.

Kvinnan i sanden
Vacker filmatisering av Kobo Abes mästerverk.

The Mermaid in the Manhole
En av de beryktade Guine Pig-filmerna. En timme långa skräckfilmer med mycket våld och äckeleffekter. Här är inte så mycket våld, men en hel del äckliga scener. En man hittar en sjöjungfru som han tar hem till sej. Pågrund av föroreningar börjar hennes kropp att ruttna. Mannen målar av henne.

Paprika
En så kallad japansk tecknad film. Satoshi Kons filmer flödade över av fantastiska inslag. Paprika har ett par av de mest storslagna drömscenerna i filmhistorien.

Tetsuo 2
Jag föredrar den här andra filmen framför den första Tetsuo (det har kommit en tredje som fått rätt dåligt mottagande). Bägge hanmdlar om en man som sakta börjar förvandlas till järn. Bisarr men vacker. Tvåan har mer av handling än ettan.

Yojimbo
Kurosawa får två filmer med på listan då han är Kurosawa. Hans mest imiterade film (själv snodde han handlingen från Dashiel Hammet).
Tidigare japansk nationaldagslista:
10 bra japanska böcker

10 bra japanska böcker

Vi firar Japans nationaldag (som säjs vara idag, många tror att det är den 23:e december - men då är det istället kejsarens födelsedag, och nej jag tycker inte heller det är särskilt intressant att veta) med en lista:
Den förstörda kartan av Kobo Abe

Friends av Kobo Abe
Pjäs där en familj oombedda flyttar in i en ung mans lägenhet.

Kvinnan i sanden av Kobo Abe
En man blir bortförd till ett samhälle där man bor i gropar i sanden. Han hålls fånge hos en kvinna. Hennes man har just dött och han ska ersätta henne. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn. En av de stora 1900-talsromanerna.

Gåvan av Shinichi Hoshi
En samling sf-noveller. Lyriska eller skämtsamma, alltid korta. Sf-haiku har en del kallat hans novellistik pågrund av dess längd, men också dess ton.

Citronen av Motojiro Kajii
Det här är då inte egentligen en bok. Men borde vara det. Eller snarare så borde den novellsamling från 20-talet som den finns i naturligtvis finnas på svenska. Nu får vi nöja oss med att denna klassiker finns översatt i det litterära magasinet Halifax 10/96 (novellen finns, på utrikiska, utgiven i egen volym - så man kan säja att det är en bok, någon annanstans, långt härifrån).
Huvudpersonen driver mållöst omkring i en stad. Han låtsas att han är någon annanstans, långt därifrån. Oftast pank strövar han längs bakgatorna. En dag har en av butikerna fått in citroner.
"Citroner... det är något jag verkligen tycker om. Både den anspråkslösa färgen, lik en klick man pressar ur en färgtub citrongult, och den hopträngda spolformen. Hur som helst beslöt jag mig för att köpa en citron. Därefter strövade jag länge genom stan. Vart jag gick eller hur jag kom dit, kan jag inte säga. I samma ögonblick som jag höll citronen i min hand, började den illavarslande klumpen som ständigt tryckte mot mitt hjärta långsamt lösas upp. Jag skred fram genom stan i ett lyckorus."

Japan sjunker av Sakyo Komatsu
Hela Japan börjar att sjunka. Ska man lämna landet eller gå ner med skutan? En vemodig katastrofroman.

Kafka på stranden av Haruki Murakami

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe
Varvar en realistiska kapitel med sägner från den by där huvudpersonen växte upp.

Mardrömmen av Kenzaburo Oe
"Kunde hon ha rätt? undrade Fågel sömnigt. Hade en annan Fågel stannat kvar som lik någonstans varje sådant kritiskt ögonblick? Låg det på så vis en hel serie döda Fåglar i ett otal andra universa, en klen och skygg skolpojke, en student med en enkel själ men mycket starkare kropp än hans nuvarande? Vilken av alla dessa var den mest önskvärde Fågel? En sak var säker: inte var det han, inte den Fågel som fanns i detta universum." (översatt, från engelskan barbariskt nog, av Thomas Warburton)

Death Note 3 av Tsugumi Ohba och Takeshi Obata
Det finns nog betydligt intressantare japanska tecknade serier än den här. Men jag är inte så inläst i genren. Och den här har en stor charm. En pojkmanga (som, säjs det, också har drag av flickmanga) om en ung man som kommer över en anteckningsbok där alla vars namn man skriver i boken dör. Han beslutar sej genast för att döda alla brottslingar och därmed skapa en bättre värld. Men serien handlar mer om hur polisen försöker komma på vem som står bakom morden och om hur vår hjälte massmördaren hela tiden ligger steget för dem. I denna den tredje volymen så möter huvudpersonen han som leder sökandet efter honom - i en tennismatch.

Japaner, japaner, japaner

O (ej att blanda ihop med 0) har kommit till Japan i sitt bokgeografiska tema.

En japansk bok:
Shinichi Hoshi - Gåvan
Hoshis sf-noveller är som regel korta. Boken är på 128 sidor och innehåller ungefär trettio noveller. En del av de är humoristiska lätt satiriska berättelser. Andra är lyriska små historier som påminner om japanska sägner och spökhistorier. En av de bästa handlar om en man som ger sej ut för att köpa ett paket cigaretter men ingenstans i staden kan hitta någon av alla de tobaksaffärer som fanns där alldeles nyss.

En japansk författare:
Kobo Abe
Abe skrev många bra böcker av olika slag. Absurda pjäser, litterära thrillers (som Den förstörda kartan) och romaner av mer fantastiskt slag. Som mästerverket Kvinnan i sanden. Där en insektsamlare blir kidnappad av en by där byborna bor i sandgropar. Han hålls fånge hos en kvinna. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn. Under romanens gång utvecklas sakta förhållandet mellan mannen och hans fångvaktare.

En japansk bok jag vill läsa:
Ax, Volume 1: A Collection of Alternative Manga
Jag har läst alldeles för lite japanska tecknade serier. All manga handlar inte om robotgeishor eller basketspelande lönnmördare (inte för att det är nåt fel med såna) utan det finns japanska serier av alla slag.
Nyligen kom det en engelskspråkig antologi med så kallad alternativ manga. Som verkar spännande.

(bilden till inlägget har inget direkt med någon av böckerna att göra)

Sex gånger tre

Lyrans tematrio handlar denna vecka om minnesvärda sexskildringar.
Kobo Abe - Kvinnan i sanden
I Kvinnan i sanden så blir huvudpersonen, en insektsamlare, kidnappad av en by där byborna bor i sandgropar. Han hålls fånge hos en kvinna. Dagarna går åt till att skyffla bort sand. Sanden riskerar hela tiden att ta över. Allt är täckt av sandkorn. Under romanens gång utvecklas sakta förhållandet mellan mannen och hans fångvaktare. De sandindränkta sexskildringarna är ett sätt som detta skildras på.
Filmatiseringen, som bilden kommer från, är också bra.

Jayne Anne Phillips - Bess
Novell i Ytterfil. Phillips är ofta bra på att skildra sexualitet. I den här novellen finns en scen där ett syskonpar, bror och syster, spionerar på hur deras äldre bror har samlag med sin gravida hustru. Det är en bra skildring i sej, men framförallt bidrar den till atmosfären i resten av novellen.

Joanna Russ - Alyx
Den här boken läser jag just nu. En del av den (den är sammansatt av en handfull noveller och en kortroman som alla har samma hjältinna) har jag tidigare läst på svenska som Utflykt på paradis. Den är känd för sina bra sexskildringar. I den svenska, annars fullt användbara, översättningen närmar sej de scenerna det parodiskt dåliga. Medan de på originalspråket mer lever upp till sitt goda rykte.
Vilket kanske visar på hur pass lite det behövs för att en sexskildring ska trampa fel.

Kobo Abé - Den förstörda kartan

Kobo Abes Den förstörda kartan börjar på samma fot som den tidigare Kvinnan i sanden. En man har försvunnit. Men där vi i Kvinnan i sanden sen får berättelsen om vad som hände den mannen så får vi här istället följa en privatdetektiv som får i uppdrag att söka upp denna romanens försvunne man.

I början är boken som en reducerad thriller. Världen beskrivs genom detektivens ögon, genom de samtal han har med mannens hustru, som beställt undersökningen. Det är som en Raymond Chandler-roman med enbart de delar där den hårdkokte deckaren intervjuar diverse personer kvar.

Efter ett tag ger sej boken in i mer normala thriller-farvatten. Allehanda depraverade miljöer visar sej. Här tappar boken lite, vilket till en del nog beror på översättningen. Som är gjord efter engelskan. Det finns gott om formuleringar som antyder att Abé leker med den hårdkokta prosans gängse något blommiga metaforer. Men på vägen genom en översättning till genrens modersmål så har detta i stort sett försvunnit och istället för hårdkokt narration genom Abe blir det bara hårdkokt narration.

Men boken stannar inte riktigt i thrillerland. Den går liksom vilse på vägen till upplösningen. Och när den verkar gå ner sej i den kafkaeska fabelns fallgrop tar den i sista stund ett steg åt sidan i det mycket starka slutet.

Citerat från veckans läsning

"För övrigt, just när den ena möjligheten efter den andra sprack som en bubbla, blev de plågsamma skälvningarna hos de stora, köttfärgade fjärilslarver, som låg inbäddade i mitt bröst, allt mer intensiva, som om de var på väg att spränga sina höljen och flyga sin väg."
ur Den förstörda kartan av Kobo Abe ,övers (från engelskan) Gunnar Barklund.

"When I'm drawing I've been listening to The Beatles, Beach Boys, Butthole Surfers, also Elvis Costello and Elvis Presley, and pretty much everything by each of them, album after album."
Daniel Johnston i MoJo i en enkät. Butthole Surfers ser helt rätt ut i den uppradningen.

"They had to stop to wait for Pa to finish coughing. Roderick looked at the stars. Damn Christmas, Christmas of the damned, dead souls. Burning like candles on a tree. If everyone lit one little candle, Pa always said, we'd have a candle shortage overnight. Pa coughing out his soul in a cloud right here on earth. Spitting in the snow to leave a wren-mark. For Robbie the Bobbin. Hunted by a hawk, up it comes, somebody marking its fall. Souls escaping on a sigh."
ur Roderick av John Sladek

Två på K

Lyran har så här sent i november kommit till bokstaven K i sitt nobellfapet.

Kenzaburo Oe

Man brukar säja att det finns två sorters människor. Kobo Abé-människor och Kenzaburo Oe-människor. Själv betraktar jag mej som en Abé-människa (just nu läser jag Abés Den förstörda kartan).

Men de Oe jag har läst är också bra. Den bästa Oe är en som inte brukar nämnas lika ofta som hans andra romaner på svenska. M/T och berättelsen om skogens under. I den får huvudpersonen som liten en massa av en bys myter berättade för sej. Dessa sägner förväntas han lära sej och själv förmedla vidare. Senare i romanen bryts en realistisk handling av vanlig Oe-typ med dessa sagor som utgör huvuddelen av romanen.

Men det är berättelserna från byn som är det mest spännande med boken. En muntlig tradition överförs här till skriftlig utan att förlora sin kraft - vilket är ovanligt. Myterna utgår från liknande från Oes egen by men omvandlade till text snarare än bara överförda.

Sarah Kirsch

Kirsch är en tysk poet. Från början från Östtyskland men flyttade till väst 1977. Hennes dikter är vackra med ett direkt tilltal. Hon använder sej ofta av ett bildspråk med oväntade kombinationer utan att det blir surrealism av det hela. Hennes dikter handlar ofta om Tysklands historia som i "Legenden om Lilja" om ett koncentrationsläger "att hon var vacker kan inte garanteras i synnerhet som/de överlevande lägerfångarnas utsagor/är motsägande till och med hårfärgen/sägs vara olika i kartoteket" börjar dikten, "tydligen hade sägner uppstått" heter det mot slutet av dikten.
Den här mytiska aspekten finns i stora delar av hennes dikter. Eller i de jag läst.

Vilket i stort sett är de i samlingen Glashussplitter, ett urval från hennes dikter från perioden 1967-1984 tolkade av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel. Det är så vitt jag kan bedömma ett bra urval men det skulle vara trevligt med fler av hennes dikter på svenska. Kanske till och med hela diktsamlingar. Om hon fick nobelpriset så kanske mer Kirsch skulle komma ut. Fast så mycket Oe har inte kommit på svenska sen han fick priset. En novellsamling.

I alla fall- en kort dikt från den senare delen av Glashussplitter får avsluta:

ALDRIG AVFLYTTADE

Min bror
Har rufsigt hår, vi bor
Djupt bland skogklädda berg
Strax före trettioåriga kriget säger
Våra munnar de klokaste saker

(övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pingel)

Kafka på stranden

I en av böckerna i Simone de Beauvoirs memoarsvit så sitter hon med Sartre och de läser en artikel där Proust, Joyce och Kafka kallas för de tre största författarna. Detta är typ tidigt 40-tal. De skrattar gott åt detta påstående. Om nu den där Kafka verkligen var så bra så skulle de väl redan känt till honom.

Något liknande kan jag känna inför hypade författarskap. Om nu den här Haruki Marakumi verkligen vore så bra så skulle jag väl redan ha läst honom. Detta är möjligen ett inte helt logiskt resonemang. Nu har jag i alla fall läst Kafka på stranden av Murakami. Och den var väl rätt okej.

Romanen har inte så mycket med Kafka att göra även om huvudperson, en femtonåring på rymmen, har tagit sitt namn efter honom. En novell av Kafka diskuteras liksom flera andra böcker. Och filmer, som scenen med mjölkflaskan i Truffauts De 400 slagen.

Boken följer, i början, tre olika berättarstråk. Dels den 15-årige Kafkas, dels ett om en äldre man med svagt förstånd och en alltför ljus skugga. Och en berättelse om en skolklass som oförklarligt somnar. Den sistnämnda delen, berättad i en faux-dokumentär stil, försvinner efter ett tag då den visar sej vara förhistoria till en av de andra två berättelserna. De tar en längre stund inom de närmar sej varandra.

De tre stråken berättas i något olika stilar. Även om huvudhistoriens i stort realistiska stil efter ett tag får drag av samma drömska atmosfär som den i mannen med den ljusa skuggan.

I stort sett är det en rätt bra och medryckande bok. Det finns ett parti med försök till en konservativ politisk satir med korkade feminister som är pinsamt dåligt skriven. En historia med märkligt mordiska studentradikaler är också involverad. Men det kan inte vara lätt att vara konservativ när det kommer till att skriva satir (även om Evelyn Waugh har visat att det går.) Det finns en vis löshet i strukturen här och där. Men svagheterna är rätt jämnt utspridda så de påverkar inte så mycket.

En av de böcker Kafka sitter och läser och som det talas om i boken är av den japanske sent 1800-talsförfattaren Natsumi Soseki, mest känd för romanen Kokoro (som också har en tredelad struktur) men Kafka läser en annan av hans böcker. Kafka på stranden är mer japansk i stuket än jag hade förväntat mej. Kanske mer Oe än Abe. Särskilt hur historierna flätar in sej i varandra påminner om Oes berättande. Men Murakami är också tydligt påverkad av senare mer modern, jag vill säja engelskspråkig men det måste finnas japanska exempel på typen, sorts prosa a la Easton Ellis och de. Fast med böcker och filmer istället för varumärken. Skurken har också något väldigt stephenkingskt över sej. Det är kanske den här kombinationen som har gjort honom så populär.

Jag vet inte om Kafka på stranden är en av Murakamis bättre eller en av hans sämre böcker. Eller om den är särskilt typisk. Jag känner inget starkt behov av att läsa mer.

Marginaliserad enkät ?

På Piruett finns en enkät postad om författare från icke-engelska länder. Och icke-manliga det vill säja kvinnliga författare. I kommentarerna invänds att kvinnor inte är marginaliserad då de säljer bäst men enkäten är från en genreblogg. 5 av 5 Hugo-nomineringar (för science fiction och snarliknande) gick i år till manliga författare.

Även utanför traditionellt manliga genrer som sf läser många män mest manliga författare. Jag kan tycka såna här enkäter kan påminna en om att det finns flera sorters författare.


1. Name the last book by a female author that you’ve read.

Ordbok av Jenny Erpenbeck

2. Name the last book by an African or African-American author that you’ve read.

Så om man har läst en svart amerikansk författare så kan man hoppa över afrikanarna? Det märks att det är en amerikansk enkät.
Senaste afrikanskan: Sindiwe Magona Mödrar emellan. Senaste ur den afrikanska diasporan: Samuel R. Delany med den näst sista Neverÿon-boken. Och så har jag läst om en hel del LeRoi Jones.

3. Name one from a Latino/a author.

Kriget vid världens ände av Mario Vargas Llosa

4. How about one from an Asian country or Asian-American?

Samma här med USA-perspektivet. Kobo Abe. Kvinnan i sanden Japan, Bryan Lee O'Malley Kanadensare med asiatiska rötter: Scott Pilgrim vs the Universe.

5. What about a GLBT writer?

Samma författare som hos Piruett Samuel R. Delany. Senaste utlästa Flight from Neverÿon, hans klassiska Gayporrmodernistroman Dhalgren har jag just påbörjat

6. Why not name an Israeli/Arab/Turk/Persian writer, if you’re feeling lucky?

Israel = Inte israel men skrev på jiddish Itzik Manger

arabisk = Adonis

Turkiet = Yasar Kemal

Persien = Rumi och de andra i Erik Hermelins antologi

7. Any other “marginalized” authors you’ve read lately?

Det beror på vad man menar med marginaliserad. Ingen av författarna ovan är direkt marginaliserade som personer (utom kanske Rumi som ju varit död i flera hundra år, ett hårt öde om något) utan är alla respekterade utövare av sina yrken.
Jag läste nyligen en isländsk roman av Einar Mar Gudmundsson. Vi skulle knappast räkna denne succéförfattare som marginaliserad men i enkätens ursprungsland skulle en islänning säkert ses som udda, för att inte tala om en svensk.

27 Saker ur Världslitteraturen

I Alfred Jarrys Dåd och idéer av Doktor Faustroll (antingen i Alfred Jarry i urval eller Far Ubus läsebok) hittar man efter att Doktor Faustroll försvunnit tjugosju udda volymer i hans rum. Dessa upptecknas. Två kapitel senare framkallar Faustroll till den tredje dimension en sak ur var och en av dessa volymer.

Ur Rabelais: Sonetterna som djävulen dansade till i stormen, ur Kung Ubu femte bokstaven i första ordet i första akten (det extra r-et i merdre). Från Jules Vernes Resa till jordens medelpunkt jordens tvåochenhalvmila skorpa och så vidare.

För att efterlikna den gode doktorn kommer här tjugosju saker ur tjugosju böcker, (uppdelat i tre inlägg för symmetrins skull):

ur Kobo Abes Kvinnan i sanden, en hink sand,

ur Samuel Becketts Den onämnbare, titthålet som möjligen gjorts i väggen (om där nu är en vägg),

ur Cyrano de Bergeracs Resa till månen, de små flaskorna fyllda med dagg som Cyrano binder kring sej,

ur Lewis Carolls Snarkjakten, Bellmans sjökort

ur Roald Dahlsamlingen Vinkännaren, en automatisk grammatisator

ur Georges Dariens Tjuven, Sankt Gotthard-borrarnas diamantkronor

ur Samuel R. Delanys Tales of Neverÿon, en av de studsbollar som barnen i Kolhari kastar for all Mad Olin's warning!,

ur Färden till västern, Kung Markattas stav- i nålstorlek,

ur Eugène Guillevics "Saker", det stängda ekskåpet