All the boys love Mandy Lane är en slasherfilm. Alltså en film där tonåringar straffas för sitt syndiga leverne genom att de blir mördade en efter en.
Som de flesta nyare slasherfilmer anspelar den på äldre filmer i genren och inom närliggande genrer. Redan titeln påminner om sena 70tals- och tidiga åttiotals-skräckfilmer.(Som till exempel Låt oss skrämma Jessica till döds).
Som alla slasherfilmer är den usel.
Två saker med filmen är dock lite intressanta.
Hommagen till den äldre slasherslashb-skräcken tar sej ett visuellt uttryck vilket stundom är intressant som i de snygga eftertexterna nämnda i rubriken.
Och så är det vändningen på slutet.
(jag kommer nu att diskutera slutets "överraskande" avmaskning. Men det finns ändå ingen anledning att se filmen.)
Genom att göra den traditionella sista överlevande- "the final girl" och mördaren en och samma person understryker filmen identifikationen med både offer och mördare.
Att den historia vi förstår att Mandy Lane kommer att ge till polisen dessutom i stort sett är den klassiska Final Girl-berättelsen är ett genremässigt revisionärt
grepp- retroaktivt säjer filmen åt oss att ta b-skräckisens hjältinnors historior (d.v.s den b-skräckis i vilken de ingår) med en nypa salt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar