Sett i veckan

Jess Francos Draculas dotter:
Jesus Franco har sina anhängare men i de få filmer av honom jag har sett har jag inte hittat något av värde. Inte heller i denna trots lesbiska vampyrer.

Lady Chatterlay, den franska som kom för några år sen
I got a hobby rereading Lade Chatterlay sjöng Tom Lehrer en gång i tiden. Det torde vara en av de få hobbies som är tråkigare än trädgårdsodling.
Med sitt förakt för handikappade och långa tal med underlig syn på kvinnlig sexualitet (kvinnor som inte ligger stilla på rygg under akten är egentligen frigida och liknande) är boken väl rätt typisk för den vitalistiska skolan och bättre skriven än de flesta av dessa- vitalisterna ville ha sitt språk violett.
Bokens ställning gör filmatiseringar intressanta. Den här undviker både de mer underliga sexualfunderingarna i boken utan att gå mjukporrrouten som versionen med Sylvia Kristel.
Problemet är att filmen är lång monoton (endast i slutet mjukas handlingen upp med lite truffautska grepp) och oförarglig. Samt märkligt nostalgisk.

Piedras
Om man växlar två olika historier kallas det för intrig och motintrig. Vad det kallas om det är flera vet jag inte. Att varva ett för stort antal historier med varandra har blivit populärt på senare år.
Intrig/motintrigmetoden är ett enkelt knep att som ofta förstärker bägge historierna. Ju fler historier man lägger på ju större blir risken att det slår över blir försvagande som i den där usla Raymond Carver-filmatiseringen.
Piedras är en typisk en eller två historier för mycket- film men med några bra scener.
Skotemat var fånigt.