Det första spåret på den första Nick Cave & The Bad Seeds är en cover på Leonard Cohens "Avalanche". "Avalanche" är första spåret på den tredje Cohen: "Songs of Love and Hate.
Som ung poet med ont om pengar bestämde sej Leonard Cohen för att åka till Nashville och spela in en country-skiva för att på så sätt tjäna en slant. Detta är inte det slags finansiella råd man brukar få från sin bankman.
Ett par av Leonard Cohens sånger blev hits med andra artister. Och Cohen blev en av de tongivande rösterna i den nya singer/songwriter-skolan.
De två första albumen har avskalade men träffsäkra arrangemang. Andra albumet "Songs from a Room" har mungiga som en bas - minimalistiskt nog. Texterna är ett snäpp starkare än Cohens tidiga dikter som, även om den glimmar till här och där, hade- som mycken beatpåverkad poesi- en tendens till att gå på.
"Songs of Love and Hate" är med sitt svarta omslag och mörkare arrangemang hans proto-depprock-platta. Med textrader som "they'll never they'll never ever reach the moon/at least not the one that we're after" (Vilket de ju inte heller gjorde.) "Avalanche" är om möjligt ännu mer prettotastisk.
Här i en live-version från 1988. Med spanska (portugisiska?) undertexter:
Nick Cave pratar i konserttributfilmen I'm your Man (inte att förväxla med den mer alternativmusikinriktade tributskivan "I'm your Fan") om första gången han hörde "Songs of Love and Hate" och hur den fick honom att känna sej som den coolaste personen någonsin. Som en som känner till något ingen annan gör.
Avalanche-covern på "From Her to Eternity" är inte alltid uppskattad av Cohen-fans. Bad Seeds hade fortfarande foten kvar i Birthday Party. Nick Caves aggressivare sångstil säjs ibland ta väck bibetydelser.
Men det instrumentella arrangemanget är det som gör Bad Seeds-versionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar