Ma-ma-mao tse tung, po-po-poesi: om Mao Zedongs dikter

Både som ung bibliotekarie och som äldre statsman skrev Mao poesi.

På svenska finns hans dikter i samlingen Den långa marschen Maos 38 dikter, tolkade och med kommentarer av Göran Malmqvist.

Dikterna är skrivna på klassisk bunden vers. Den äldsta dikten är från 1925, den nyaste 1965.

Som mycket kinesisk poesi är dikterna i dialog med en äldre tradition. Om översättningarna i volymen har sina brister, Göran Malmqvist är sinolog inte poet, så är kommentarerna väldigt insatta och tar upp hänvisningarna till den klassikerna.

Den bundna versen går inte direkt att överföra till västerländsk bunden form. Men formerna förklaras i ett appendix. Man kan jämföra olika översättningar för att få en bättre förstålse av nyanserna i dikterna.

Det är i kontrasten mellan det klassiska bildspråket och innehållet i dikterna som Maos poesi har sin styrka. Naturen blir en bild för det eviga. Men också det som ska förändras. Som i första strofen i den äldsta dikten: "Tyngd av oändligheten/frågar jag: 'Denna väldiga jord,/vem styr dess öden?'" för att senare i den andra strofen fråga diktens du "Minns du än,/löftet vi gav i den strida strömmen/där vågorna hejdade vår snabba båt?".

Artillerielden i "Jinggangberget" spelar bildmässigt samma roll som ett naturens krafter skulle ha gjort i den klassiska poesin.

Naturen är den oftast förekommande karaktären även i Maos poesi. Står för evighet, men hos Mao är evigheten en utmaning:"Människan åldras lätt men himlen är evigt ung" heter det i en dikt medan en annan svarar "Om himlen ägde känslor borde även himlen åldras".

Maos poesi får ofta en strikt politisk läsning. Även de, eller kanske mest, de dikter som inte direkt handlar om sådant. Björnen är Krustjev, typ. Och visst ingår Maos diktande också i en politisk kinesisk tradition där statsmän skulle skriva dikter. Där kommentarer om höstlöv ofta kunde stå som tecken för politiska kommentarer. Men detta är bara en nyans av fler i dikterna.

"För mer än tusen år sedan,/höjde kejsaren av Wei sin piska:/österut mot Jieshi!' - hans poem lever kvar./'Den suckande havsvinden' är densamma idag - /men världen har ändrats!"