Fever Ray och Knife och Honey is cool

Jag skulle gärna säja att jag hörde Honey is Cool första gången de spelades på radio, men jag tror det först var andra programmet. "Zanzibar" - inspirerad av Joakim Pirinens ensidare "En besynnerlig dröm" som avslutar albumet Gas - var den sång som spelades i programmet och som de senare ställde upp med i någon slags alternativ melodifestival för unga låtskrivare. De vann inte.

Om man följt Karin Dreijers olika band och sett och läst otaliga intervjuer med henne kan de senare årens utklädningar tappa lite i verkan. Då man ju sett henne och senare brodern glatt sitta outklädd. Men den mystiska aspekten med The Knife verkar fungera som den ska på den utrikiska publiken. Där Knife är ett sånt där schibboleth-band.

Det jag hört hittills av Fever Ray, Karin Dreijers senaste projekt, har låtit rätt bra. Inte lika bra som förra Knife. Fast jag har för mej att det tog ett tag innan den lät riktigt bra.

Nils Hansson beskriver i sin recension skivan närmast som en långsammare Silent Shout vilket låter helt okej för min del. (Att recensionen börjar med att som så många andra jämföra det fula omslaget med Charles Burns är lite irriterande och visar på musikkritikers kanske inte så förvånande lätt ytliga syn på Burns). I slutet av recensionen nämner han en intervju där Dreijer talar om det tramsiga och roliga i sin musik. En aspekt jag alltid sett där kanske för att de där första Dreijer-tonerna för min del alltid har kopplats samman med en av de små rackarna från sandlådan som borstar tänderna.

Fever Ray spelar i Malmö på fredag på Babel (där Jericho låg). Jag funderade på att gå, glömde bort det och sen vart det slutsålt.