Lenin skulle, om han mot alla odds fortsatt att leva, idag bli 139 år.
Vilket får mej att tänka på en dikt av Brecht: "Den outplånliga inskriften".
I den berättas om en soldat "i världskrigets tid" som i ett fängelse i Italien klottrar orden "hell Lenin!" på en vägg i anilin.
"Högt uppe i den halvmörka cellen,"/nästan osynligt/stod det där, ritat med jättebokstäver." (övers. Anders Aleby). Vakterna låter måla över det med kakel. Skriften lyser i kalk. Olika sätt prövas men "hell Lenin" står kvar. Till sist sänder vakterna efter en murare som går lös på inskriften med kniv "bokstav för bokstav både länge och väl". Men se:"ristat i djup relief den outplånliga skriften:/hell Lenin!/Bäst att riva muren! sade soldaten."
En sån här dikt går inte riktigt att se på samma sätt idag som när den skrevs. Jag har alltid tyckt att det är en vacker dikt om frihetslängtan och motstånd och sånt. Samtidigt är det så att det gick en rätt klar linje från Lenin till Stalin och att han måste ses som allra minst delansvarig till mycken lidande och död.
Å andra sidan var namnet Lenin för många, liksom den socialistiska soldaten i dikten, en symbol för att just riva murarna. Också den Lenin existerar, outplånlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar