Eightball 23 - The Death Ray av Dan Clowes

New Yorker har några korta utdrag ur en kommande serie av Dan Clowes som visst ska använda sej av skämtteckningen som form.

Vilket fick mej att läsa om Eightball 23, det senaste numret (det kom 2004) av hans enmansserietidning. Det innehöll berättelsen "The Death Ray" som handlar om den föräldralöse 17-åringen Andy som utvecklar superkrafter att ha rökt sin första cigarett.

Till skillnad från flera andra av de ledande amerikanska alternativserietecknarna hade Clowes inte tidigare gett sej på den på den amerikanska seriemarknaden härskande superhjältegenren. Varken med nostalgiska hyllningar eller revisionistiska varianter. En och annan Jack Kirby-liknande figur kan dyka upp bland andra populärkulturreferenser i tidigare serier. Men de spelar ingenm större roll.

Omslaget åsido så tar det ett par sidor innan serien klär om till superhjälteserie. Och egentligen blir den aldrig någon sådan fullt ut. Inte ens en revisionerande (eller dekonstruerande). De flesta serier som gör upp med superhjältegenren brukar påminna rätt mycket om varandra. Det finns den direkt satiriska varianten som Garth Ennis rätt mediokra The Boys, för att ta ett nyare exempel. Och det finns de mörkare vända och vrida på genren varianterna som man oftast förknippar med Alan Moore. En blandning är den tillika mediokra svenska SH 3 av Daniel Ahlgren.

Men "The Death Ray" är mer en Daniel Clowes-serie än något av de ovanstånde. Om den i sitt sätt att tackla genren påminner om några andra serier är det Rick Veitchs The One och Maximortal. Nu är Clowes annars rätt olik Veitch.

Andy utvecklar ökad styrka efter nikotinintag därför att hans far har gett honom hormoner som liten. Fadern har också efterlämnat ett vapen, titelns dödsstrålpistol.

Andy är den typiske, kanske lite väl typiske, highschool-outsidern. Han har en vän som han delger sina nya förmågor. Till skillnad från Andy har denne vän de sedvanliga superhjältefantasierna och ser till så att Andy får sin kostym och dödar sitt första offer.

För Andy blir snarare en seriemördare än en superhjälte även om han fortsätter att se sina göranden såsom moraliskt riktiga. Den vuxne Andy narraterar historien (mer typisk såsom opålitlig berättare än som brottsbekämpare) och säjer sej undvika tobak och pratar om sina mord som återfall. Men de verkar inte beröra honom nämnvärt. Andy är, även för en Cloweskaraktär, ytterst osympatisk.

Den Death Ray-pistol som endast Andy kan använda får helt enkelt en människa att försvinna utan spår. Vilket är något att sätta oddsen emot Andy. Det är inte direkt en kraft som passar en hjälte. En svaghet om man läser serien enbart som en kritik av superhjältegenren. Och den aspekten av berättelsen finns. Till skillnad från vad som skulle hända i en Marvelserie så gör Andys krafter honom bara mer alienerad.

Men vidare än i enbart en kritik av en egentligen ganska smal genre som underligt nog intar en större del av seriemarknaden så handlar "The Death Ray" om maktfantasier i stort. Det är ett intressant val att låta Andy vara den av de två vännerna som är (eller säja sej vara) minst intresserad av hämnd och popularitet.

Där hans vän förändras genom historiens gång så är den Andy som blir upprörd när han prövar strålpistolen på en ekorre och svär att aldrig skada någon mer levande varelse och den Andy som zappar bort människor hit och dit (man får lite läsa mellan raderna för att förstå att antalet offer ökar då Andy som berättaren blir allt mer ointresserad av dessa händelser) märkligt oförändrad.

Serien är tecknad i typiskt Clowesmanér och han fortsätter sitt visuella experimenterande från Ice Haven (som först var Eightball 22). Texten i talbubblorna är ofta skymd. Genom berättelsen intervjuas människor om Andy. Hans skolkamrater, hans offer. Också de få superhjältesekvenserna är skickligt gjorda. Den är inte fullt lika bra som Ice Haven som är Clowes bästa verk hittills. Den kanske också ses som ett mer cyniskt verk. Utan sympatiska personer. Men på många sätt är "Death Ray" lika mycket en uppgörelse med Dan Clowes-hjälten som superhjälten. David Boring som Son of Sam.