Romanen Lord Byrons roman - Aftonlandet börjar med en kort biografi över Ada Lovelace, Lord Byrons dotter. Den slutar med orden "OBS sidan under konstruktion". Ada Lovelace arbetade med Charles Babbage på en proto-dator. I den delen av romanen som utspelar sej i nutid kommer Alexandra Novak, en ung kvinnlig forskare som jobbar på en handskriftssida på nätet, på spåren på ett försvunnet manuskript av Lord Byron medan hon undersöker papper som Ada Lovelace lämnat kvar.
Lord Byrons roman - Aftonlandet är den första roman av John Crowley som kommit på svenska. Annika Preis översättning gavs ut 2006 bara året efter originalversionen. På fliken till romanen står i den mycket korta biografin över Crowley att han "tidigare har skrivit en rad romaner." Ingen av dessa nämns vid namn.
John Crowley är en författare som har stått på min att-läsa-lista sen jag läste en intervju med honom i Locus. En anledning till vagheten i beskrivningen ovan är att hans verk verkar vara aparta och svåra.
John Crowley skriver en slags fantasy. Men han är också Harald Blooms favoritförfattare. Vilket kanske talar för att det inte direkt är Harry Potter som Crowley skriver. Michael Dirda talar om "antiquarian romances" och nämner som exempel bland annat Crowleys gargantuanska svit Ægypt och Umberto Ecos Rosens Namn. John Clute föredrar att kalla egentligen samma slags böcker för "Fantasy of History". John Crowleys Little, Big och "nästan allt Pynchon publicerat" är bland hans exempel på genren. Som enligt Dirda, om jag får förenkla något, handlar om juxtapositionen mellan nuet och det förflutna; beskrivande vördnadsvördande konspirationer med en hel del pastischer. Clute i sin tur tillägger Labyrinter, Sfärernas Musik, Änglar som Knullar och Början och Navet och Slutet på Världen som ingredienser i den här sortens romaner. (Clute har ingen skarp gräns mellan när han skämtar och när han är allvarlig.)
Den här sortens konspirationsböcker har ju på senare tid nått även den populärare litteraturen. En svagare variant är den som handlar om söket efter ett försvunnet manuskript. Och det utan att leda hjälten på spåret av en mystisk kabal.
Den uppenbara höga svårighetsgraden hos Crowleys verk tillsammans med att han inte funnits på svenska har gjort att jag innan Lord Byrons... endast hade läst novellen "Gone" som jag tyckte var bra. Jag tvekade leta inför att läsa den här. Boken har fått goda recensioner men jämfört med Crowleys tyngre verk verkar det vara lite av en bagatell. Och inte nog för att man skulle kunna anse sej ha läst Crowley.
Romanen är, som såna här böcker oftast är, uppdelad på två delar. Nutidens sök efter manuskriptet och själva manuskriptet samt Adas noter till det. Lord Byrons roman utgör huvuddelen av boken. Nutidshistorien är gjord som en brevroman (fast mest med e-post) och har en far/dotter-historia som speglar Byrons. Jag har aldrig läst Byron så den historia om honom som ges genom de här mailen var bra att känna till. Också jakten på manuskriptet lyckas på något sätt bli spännande. Själva romanen i romanen är en fascinerande hybrid mellan olika av 1800-talets populära litterära genrer. Och om jag i början av boken lite snabbskummar delar av de mer högtravande passagerna så finner jag mej mot slutet av historien rätt fast.
Den här romanen kanske inte gör att jag kan säja ha läst Crowley. Men den gör mej ännu mer driven att någon dag faktiskt ta mej an hans större verk. Helst då i översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar