Det har tidigare utannonserats att Grant Morrison ska göra en serie byggd på samma karaktärer som de Alan Moore och Dave Gibbons använde som förebild för Watchmen. Och att serien delvis skulle anamma samma stil som föregångaren från 1986. En Grant Morrisons Watchmen 2.
På ComicBookResources kan man läsa en intervju om den kommande serien Multiversity i 8 nummer. Ett av dessa nummer ska utspela sej på Watchmen-världen. Eller rättare Charlton-världen.
Det Multiversum som bygger utspelas i var ett koncept vars frö började i tidningen The Flash (Blixten) skriven av John Broome. Det hade funnits en tidigare tidning med en annan men liknande Blixten som lagts ner. Den nya Blixten mötte i ett av numrena den gamla Blixten som bodde i en annan dimension.
Snart befolkades denna värld av alla äldre hjältar som ägdes av DC Comics.
När förlaget köpte upp andra förlag tilldelades de en egen värld. Så fick Charlton-hjältarna såsom Question, Captain Atom och Peacemaker en.
Alla de här dimensionerna slogs på 80-talet ihop till en. I Grant Morrisons Animal Man beklagades att en del av det besynnerliga hos serierna gått förlorat. Det är därifrån bilden på superhjältar från en hippievärld till vänster kommer.
För ett par år sen återinförde DC Comics det här multiversum-systemet. Och det är alltså det som Grant Morrisons kommande miniserie utspelar sej i.
Åtta nummer varav sex stycken får en egen värld. Dessa kommer att bli:
En om en värld där nazisterna vann. Med en nazistisk stålmannen och läderlappen och så vidare.
Baserar sej på en av de tidigare många världarna. Fast där hade några som hette Freedom Fighters huvudrollen. (Aldrig hört talas om.)
Watchmen-boken eller Charlton-boken. Ska liksom Watchmen handla om ett mordfall. Hela det här projektet verkar vara Grant Morrisons försök att reta upp Alan Moore som troligen aldrig kommer att lägga märke till det.
En bok med pulpversioner av superhjältar.
En bok där 90-talets seriefigurer fortsatt bli äldre och det kommit en ny generation hjältar. Den här sortens serier finns det fler än man skulle vilja tro och de är aldrig bra. Men Morrison har skrivit mycket kring generationsteman på senare tid.
Och en som utspelar sej så att säja på vår jord.
En rätt populär värld för Stålmannen och de att besöka när jag läste Gigant som liten var en jord som då inte hade några superhjältar och var positionerad som vår värld. Den gick uppenbarligen dock under i ett kkärnvapenkrig så det var väl inte riktigt vår värld egentligen.
Det här med att låta superhjältar möta en värld mer lik vår är något som Grant Morrison använt som tema flera gånger på senare år som i hans avbrytna Authority och, sett lite annorlunda, i All-Star Superman.
Och den förutom Watchmennumret mest intressantas är den med Captain Marvel, av legala skäl kallad för Shazam.
Och den afro-amerikanske Stålmannen som i sin hemliga identitet är USAs president ska dyka upp i någon av de andra två numrena. Så det är alltid nåt.
Jag tycker nog det låter hemskt spännande. Men jag gillar ju det mesta med Morrison jag har läst, med reservation för att jag inte har tagit del av alltför mycket av de senaste årens produktion.
SvaraRaderaDe där Animal Man-avsnitten när alla bisarra former av superhjältar träffas tycker jag är hemskt fina.
Grant Morrison är bra på att lyfta fram det bisarra i genre.
SvaraRaderaWarren Ellis har sagt (ungefär) att Morrison förhåller sej till de här äldre serierna och deras underligheter inte som de var utan som han minns dem.
Jag misstänker att det är bäst så, Morrisons nostalgiska minnen av bisarra golden age-figurer är säkerligen mycket intelligentare och intressantare än de flesta originalen, om man nu orkar leta fram dem ur arkiven.
SvaraRaderaJa, Ellis menade det som något positivt. Och att det Morrison gör är något annat än ren nostalgi.
SvaraRaderaDe flesta serier Morrison utgår är nyare än golden age, även om t ex Seven Soldiers Zatanna tolkat ett gammalt Spectre-äventyr.
Morrison verkar kunna ingjuta den här känslan av förundran även när han går till källorna.
I intervjuer angående All-Star Superman brukar han nämna en Stålmannen-serie från 60-talet som han får att låta ytterst märklig.
Nu finns just den serien att hitta på nätet och det som Morrison nämner finns där men serien är rätt medioker.