EU-val, Schmeuval

Nu har jag röstat. Det var rätt trevligt. Malmö hade den där akvariekänslan och jag gick till vallokalen. Något som jag skulle haft svårt att göra förra gången det var ett sånt här låtsasval.

Men det är nu ett litet väl individualistiskt sett att se på saken.

Såg för någon vecka sen en ungdomspolitiker som ansåg att det är ett svek mot de som kämpar för demokrati i Vitryssland att inte rösta eller att rösta blankt (den här degraderingen av blankrösterna, som förr sågs som det rakryggade sättet att markera att man inte stödde något av partierna, är lite intressant).

Majoriteten av det svenska folket hånar alltså idag de tappra vitryska demokratiförkämparna.

I en broschyr om kyrkovalet intervjuade de folk om varför de skulle rösta i detta val. En av personerna svarade att han tyckte det var viktigt att vi inte tog rösträtten för given.

Kanske bör vi inte heller ta rösträtten till europaparlamentet för given. Jag skulle gärna ha tagit ett tillgodokvitto. Det finns ingen bra anledning till att inte euparlamentets platser fördelas efter de röster partierna får i de riktiga valen. Anledningen till valet är att ge demokratisk legitimitet åt EU.

Det har föreslagits att det borde bli omval om mindre än hälften av de röstberättigade röstade. Vi skulle få hålla val varenda söndag fram till domedagen.

Men det ställer ju den riktiga frågan hur lågt kan ett valdeltagande bli tills det tappar sin legitimitet.

När det gäller EU är detta kanske inte så intressant. Men de vanliga valens deltagande sjunker. Förr eller senare måste frågan ställas också där. Vid vilken gräns upphör det parlamentariska systemet att ha en folklig förankring. Och vad gör vi då? Man kan ju alltid anklaga de som inte röstar för att svika demokratins förkämpar i Vitryssland. Det löser nog problemet.