Terminator som cyberpunk

Larry McCafferys "casebook" om cyberpunk och postmodern fiktion: Storming the Reality Studio har i början av boken en lista skriven tillsammans med Richard Kadrey med runt 60 verk som kort kommenteras. Den heter "Cyber 101: A schematic guide to Storming the Reality Studio" och listar kulturella artefakter (romaner, skivor, artiklar och filmer) som var med och formade cyberpunken samt några verk av cyberpunkarna själva. Ett av verken är, kanske lite förvånande, filmen Terminator från 1984.

James Camerons film om en mördarrobot från framtiden kommer direkt innan det första egentliga cyberpunkverket på listan (William Gibsons Neuromancer). Listan börjar med Mary Shelleys Frankenstein från 1818. Och att ett verk finns med på den innebär inte att författarna menar att det är cyberpunk. I kommentaren till Terminator står det emellertid "like much cyberpunk". Filmen ses snarare som en del av cyberpunken än som enbart en påverkan på denna.

"Som mycket cyberpunk, är denna film en medveten återgång till tidigare pulpformer, fylld med genrereferenser; en SF potboiler räddad av en vriden humor och rå speedfreak-energi, den stod som modell för i stort sett alla andra actionfilmer under resten av årtiondet (och vidare)"(min övers.)

Att läsa Terminator som cyberpunk gör att vissa saker framträder skarpare. Arnold Scwarzeneggers solglasögon på affischen. Det egentligen morbida slutet med Sarah Connor som en fanatisk madonna.

Terminator är en av de få filmer vars uppföljare av många anses som bättre.
Terminator 2 vänder på filmens roller. Mördarroboten är här frälsarroboten. Saulus har blivit Paulus, fast med metallskelettet intakt. Den förutbestämda undergången kan undgås därför att filmn följer en annan tidsreseteori.

Till skillnad från tidigare tiders uppföljare fick också filmen en större budget än föregångaren. Men det innebar ett steg från den lågbudgetkänsla och ironiska distans som är en av anledningarna till att McCaffery och Kadrey satte upp filmen på sin lista.

Uppföljarna till uppföljaren har lyckats sämre. Att TV-serien om Terminatorn som en skolflicka ignorerar den tredje filmen är det enda som inte är konstigt med den serien. Nu har d=E5 den fjärde filmen: Terminator Salvation kommit. Den skildrar då den postapokalyptiska värld som bara är en bakgrund i de tidigare filmerna. Och den verkar vara ovanligt dålig.

Visserligen ger Expressens Jenny Rickardson det förvånansvärt höga betyget tre getingar. Men säjer bland de positiva sakerna: "den fräscha idén om en maskin som tror att han är människa". Den idén har knappast varit fräsch sen Philip K. Dick använde den i vartannan novell i slutet av femtitalet och början på sextitalet.
Så jag litar nog snarare på My new plaid pants sommedan han sitter och försöker komma på lustigheter om filmen till slut "just began to wish I were dead". De gör inte robotapokalypser så som de brukade.