I High fidelity, både i romanen av Nick Hornby och i filmen av Stephen Frears (jag har bara sett filmen, varför läsa en bok när den finns som film), så spenderar de dagen i skivaffären genom att sätta ihop Topp 5-listor. Huvudpersonen fortsätter att beskriva sitt liv genom dessa listor även i resten av historien.
Bland listorna (som så vitt jag förstår är ännu fler i romanen) finns de fem bästa låtarna om döden (utan att ha med "O Death" med Camper van Beethoven, underligt nog) de fem musiker som kommer att skjutas när musikrevolutionen kommer och i en scen där hjälten säjer att han "feel kind of basic today": de bästa fem första spåren på första sidan av ett album (han väljer "Janie Jones" med Clash, "Lets get it on" med Marvin Gaye, "Smells like Teen Spirit", "White Light/White Heat" med VU och en låt av Massive Attack - listan hånas med rätta av hans kamrater)
I alla fall - jag känner mej också rätt enkel denna fredagsmorgon. Så här kommer min lista över Top 5 spår ett på sida ett:
"Creep in the cellar" med Butthole Surfers från Rembrandt Pussyhorse
"Mercy Seat" med Nick Cave & The Bad Seeds från Tender Prey
"Lather" med Jefferson Airplanes från Crown of creation
"Teenage Riot" med Sonic Youth från Daydream nation
"Amsterdam" med U.N.P.O.C. från Fifth column
(Det är antytt i filmen att huvudpersonens ständiga listgörande är, om inte en orsak till, så åtminstone ett symptom på att han är en omogen skitstövel. Det här är mitt femtionde inlägg i listkategorin.)
Oj, jag som älskar Topp-5 listor...
SvaraRaderaLite kul att som småbarnsmorsa kunna få epitetet "omogen skitstövel" visserligen, går det? ;-)
Småbarnsmödrar bör samma rätt att vara omogna skitstövlar som alla andra.
SvaraRaderaDet är väl emellertid inte listorna i sej som utgör hans sämre sidor i filmen.
Själv är jag också rätt förtjust i listor.