Och lejonet rasar i fängslande bur,
vill Selma försvara men vet inte hur.
Ett rytande skallar. Barmhärtige Gud!
I stycken slet lejonet främlingens brud.
Selma, en lejontämjares dotter blir bortlovad till en man hon inte känner. Hon går in i lejonburen för att ta ett sista farväl av sitt älskade djur. När hon tar sitt farväl ser lejonet fästmannen grips av raseri, sliter sönder Selma för att sen bli skjuten av fästmannen.
Detta händer i "Lejonbruden" första spåret på Maritza Horns album Jämmer och elände. Det är den mest våldsamma döden i de gamla visor som Horn sjunger på plattan. Men långt ifrån enda. Framförallt är det barn som dör som i den gamla hitten "Lasarettvisan".
Man måste ha ett hjärta av sten om man kan lyssna till dessa förskräckliga historier och hålla sej för skratt.
I en visa skickar en alkoholiserad far ut sin dotter i för tunna kläder för att köpa alkohol i vintern. Hon dör, han svär nykterhet. I en annan är en kvinna ute på bal och dansar "fast lillen är sjuk i kväll" hemma går fadern med barnet. Barnet dör. Uppenbarligen pågrund av att modern varit ute och dansat. Fast fadern ju vakade vid barnets säng. "Vad bryr hon sej om hemmet,/blott hyllning av herrar hon får".
Detta är inte en skiva jag spelar ofta. Visorna är en musikaliskt svagare ättling till balladerna. De två låtar Horn tillsammans med Marie Bergman skrivit ny musik till är, trots att de försöker hålla samma stuk, genast aningens lättare att lyssna på. Horns röst passar visorna men är rätt irriterande. Men det är ändå intressant att höra dessa sånger - forna tiders skräpkultur.
Det finns en av texterna som är lite roligare än de andra. I "Pastorn med sin stora bok" så går pastorn ner och hälsar på den döende Britt. Han säjer att hon måste välja mellan hin håle och himmelen. I himlen har de dans och sång medan de där nere får lida svår hetta. Hon svarar: "Ja se sång och musik det är mitt behag/men värmen den goa den älskar jag"
Nedan kan du höra "Lasarettvisan" också känd som "På en sal på lasarettet". Undrar om hon fick komma hem till sin egen mor?
Jösses - både Lejonbruden och Lasarettvisan grät jag ofta till när jag var gissningsvis runt tio. Tror att båda var med i samma visbok rentav. Men jag kan inte lyssna på det, inte ikväll iallafall...
SvaraRaderaJag minns också vagt att jag ibland lyssnade på de när jag var liten.
SvaraRaderaBarn gillar ofta gamla sentimentala visor och berättelser.