Dagmar Krause och Brecht

Första sången och titelspåret på Dagmar Krauses Brecht-skiva Supply & Demand ("Handlarens sång" som den heter i Erwin Leisers tolkning) har omkvädet "Do I know do you know,/What's this thing called rice?/God only knows what rice is/I only know it's price." Riset byts ut mot bomull efter andra versen och i sista refrängen lyder sångens sista rader: "God only knows what man is/I only know his price" ("Jag vet ej, vad en människa är,/bara priset jag vet." (övers. E. Leisner*) Jag har svårt att tänka mej två rader som bättre representerar kärnan i Bertolt Brechts verk.

Dagmar Krause sjöng i band som Art Bears, Henry Cow och Slapp Happy. Den mer underhållande delen av det tyska popavantgardet. Krause hade blandat ungefär samma beståndsdelar som Brechts musikaliska samarbetspartnar Kurt Weil och Hans Eisler. Kabaret och populärmusik och konstmusik. Hennes första Brecht Surabaya Johnny var för Weil-tributen Lost in the stars från 1985. En trevlig skiva med Tom Waits och Marianne Faithfull och Lou Reed med flera. "Surabaya Johnny" är också med på Supply & Demand som kom året därpå.

Undertiteln till skivan är "Songs by Brecht/Weill & Eisler". Och den har en större andel Eisler än de flesta Brechturval. Melodin till "Supply & Demand" är till exempel skriven av Hanns Eisler. Det är inget fel på Weill. Och Krauses "Mackie Messer" och "Alabama Song" och de andra weil på skivan är väldigt bra. Men ibland är det synd att inte den lite kantigare Eisler får mer uppmärksamhet.

Till en viss del är det av politiska skäl som Weill oftare spelas idag. Eisler gjorde musiken till några av de mer kommunistiska Brechtsångerna, som de ipjäsen Modern. Från Modern gör Krause "Pavel's Prison Song", en vacker visa som Dario Fo skulle komma att utgå ifrån när han gjorde sin "Ändå sen en tid tillbaka är herrarna rädda".

Men när man kommer till icke-brechtdelen av de bägges karriär så är Weills musik av ett mer konventionellt slag medan Eisler fortsätter att vara en experimentell (men med ambitionen att göra musik som tilltalar många) kompositör i hela sitt verk. Det är nog lika mycket anledningen till att Eislersånger inte är lika vanliga.

1988 gav Krause ut Tank Battles - en Eislerplatta (det finns också en tyskspråkig version av skivan). Här finns även här flera Brecht men också samarbeten med andra poeter som Kurt Tucholsky och Walter Mehring (You have to pay). Skivan är om möjligt bättre än Supply & Demand. Också de Brecht som finns här, ofta från exiltiden, står sej väl mot förra skivans Brechttolkningar.

*Erwin Leisners Brechttolkningar är oftast bra. Men kan, som här, ha lite klumpiga slutrim. Översättningen finns i Sånger mellan krigen. Ett Brechturval sammanställt av Leisner.