Neil Gaiman och Alan Moore

Neil Gaiman, som idag kanske mest är känd för sina noveller och romaner, fick sitt genombrott genom att skriva manus till serietidningar. I början av den delen av hans karriär var Alan Moore något av hans mentor. Han hade fått kontakt med Moore när han skickade ett brev med ett manus till en Swamp Thing. Swamp Thing (Träskmannen) som Moore skrev har Gaiman sagt öppnade hans ögon för hur serieformen kunde utnyttjas. Och hans tidiga serier är starkt påverkade av Swamp Thing.

Moore såg till att Gaiman blev näste författare att ta över Miracleman (tidigare Marvelman efter det sextonde och sista Mooreskrivna numret. Han var också menad att ta över Swamp Thing efter Rick Veitch. Moore hade velat se serien tas över av diverse av de nyare intressanta begåvningarna inom genren. Men ett bråk mellan eitch och DC Comics om Jesus gjorde att Gaiman avsa sej uppdraget i protest (han hade innan dess gjort en Annual, ett lite tjockare nummer av tidningen som kom ut en gång om året). Då hade Gaiman redan blivit ett stort namn med Sandman.

De tidiga Sandman-numren är också de väldigt Swamp Thing-influerade. Som ett exempel tog han Kain och Abel som Moore använt i ett nummer av Swamp Thing och gjorde de till delar av persongalleriet, skrivna i samma stuk som Moore i det numret. Kain och Abel var tidigare DC Comics-figurer som Moore återupplivat. Denna förkärlek för obskyra karaktärer delades av Gaiman.

Efter ett tag hittade Gaiman sin egen röst och likheterna mellan de två serierna minskade. Flera andra av hans tidiga serier är påverkade av Moore i allmänhet och Swamp Thing i synnerhet som Black Orchid. Den riskerar av och till att bli en dålig cover på Moore. Dave McKeans teckningar gör ändå att den går att läsa även om de väl inte gör serien mindre av ett barn av sin tid.

Många författare är i början av sin karriär starkt påverkade av andra författare och försöker skriva som dem. Stig Dagerman har nånstans rekommenderat unga författare att efterlikna en annan författare. För att därifrån hitta en egen röst. För Dagerman var Franz Kafka förebilden.

Nu var Moores inflytande över de engelskspråkiga mainstreamserierna över huvud taget stort på den tiden. Gaiman stod ut inte bara för att Moore hade tagit honom under hans vingar utan också för att han hämtade delvis andra saker från Moore än de vanliga. Det kom många mörka dystra "realistiska" varianter på superhjältarna efter Watchmen. Men Gaiman tog lika mycket det lyriska språket och trots att han ofta utgick från obskyra seriefigurer spelade de i hans serier rollen som arketyper. Denna förkärlek för arketyper och allusioner till sagor finns även i de senare av de prosaberättelser som jag läst av Gaiman.

(bilden är av Sergio Aragones som tyvärr aldrig ritade Sandman)