måndag 31 augusti 2009

Samer, indianer och marsianer


Lyran har denna måndag en tematrio om ursprungsbefolkningar. Man ska berätta om tre romaner som ursprungsbefolkningar och kolonisation. (Nu är ingen av de tre texterna nedan romaner.)

Invasion på Mars av Ray Bradbury
Kritikern John Clute har kallat den här sortens böcker för fix-it böcker. En samling noveller på samma tema hopkopplade med för boken nyskrivna vinjetter. Bara ett par av novellerna har temat marsianerna som ursprungsbefolkning. Men dessa tillhör de starkaste i boken, i Bradburys författarskap och i genren i stort. Den marsianska kulturens undergång skildras med ett lyriskt vemod och ilska.

Lodjurets historia av Claude Lévi-Strauss
Lévi-Strauss går genom en myt och ser vilka versioner som finns hos olika indianstammar i Nord- och Sydamerika. Han analyserar sen skillnaderna mellan dessa utifrån sina strukturalistiska teorier. Men även för den som inte är så intresserad av dessa bör boken gå att läsa bara för berättelserna i den.

En sames historia av Ivar-Lo Johansson
I Martyrerna
Även om samerna var flitigt använda i våra turistfilmer så fanns länge i den svenska litteraturen vår egen ursprungsbefolkning mest med som en frånvaro. I Jernbaneeposet av Sara Lidman, en svit romaner om kolonialiseringen av Västerbotten, finns de samer som redan bodde där ingenstans nämnda. Lo- Johanssons novell är från 1968 och finns i en av volymerna i Passionssviten. Novellen utgörs av ett samtal mellan berättaren och en same "- Hur känns det då att vara same bland svenskar och norrmän och finnar? frågade jag, när vi hunnit så långt att jag tyckte att tidpunkten var inne att bli en smula mer förtrolig.
- Det känns väl som att vara ett främmande djur. Man hötter åt oss och nyper i oss, och ibland klappar man oss. Det värsta är kanske när man klappar." Han berättar ett par historier och om att bara svenskar blir lappfogdar. En annan av passionsnovellerna (jag tror det är en passionsnovell) är en fruktansvärd historia om hur eskimåernas gästfrihet utnyttjades. Som (nästan) alla passionsnovellerna är de lysande skrivna.

8 kommentarer:

  1. "En sames historia" finns också med i volymen Passionsnoveller. Ett urval ur de sju volymerna sammanställt av Sven Delblanc.
    Det är möjligt att den är lättare att få tag på. (Pocketutgåvan är uppdelad i två volymer - En sammes historia finns i Andra samlingen-)

    SvaraRadera
  2. Vilka bra tips. Jag funderade lite på the golden bough av Frazer (apropå Levi-Strauss), men den kändes lite för vetenskaplig.

    SvaraRadera
  3. Frazer har jag inte läst även om jag bläddrat i den (den stod ett par år i en bokhylla vid min säng) och naturligtvis ofta läst referenser till.

    Levi-Straussboken är kanske också lite väl teoretisk men berättelserna citeras i sin helhet och de framstår inte som naiva och simpla som annars är vanligt.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med; Levi-Strauss-boken är bra. Det är nog mest jag som försöker hålla vattentäta skott mellan privat bokbloggande och böcker som jag läst i studier eller tjänsten, och dit hör L-S och Frazer.

    SvaraRadera
  5. Jag har läst Lévi-Strauss enbart för mitt höga nöjes skull.

    Underligt nog.

    SvaraRadera
  6. Tack Petter, för en välskriven och intressant blogg!

    Jag måste säga att jag tycker att Bradburys "marskrönika" är rätt överskattad och ojämn, inte minst på grund av novellernas skiftande kvalitet. I grund och botten känns Bradburys marsianer dessutom mest som vilka människor som helst, fast med psykiska krafter och städer av kristall (om jag inte missminner mig). Känner inte att författaren ger nya infallsvinklar eller ställer fram någonting rörande ursprungsbefolkningar i nytt ljus, vilket jag antar var åtminstonde en av poängerna med dessa science fiction-berättelser.

    Jag kan däremot rekommendera Philip K Dicks "Martian Time-slip" ("Tidsskredet" tror jag var den svenska titeln på översättningen från -79). Här skildras såväl den faktiska koloniseringen av den röda planeten som de marsianska urinvånarna med större djup i spekulationerna och fler bottnar/nyanser än i Bradburys ovan nämnda verk.

    Men jag är nog rätt subjektiv från start - Dick är en av mina absoluta husgudar och har så varit sedan barnsben. :)

    SvaraRadera
  7. Bradbury överskattas väl ibland som alla pionjärer. Och alla novellerna i boken är inte lika bra.

    Men kolonisation och människan som erövrare är ett vanligt tema inom sf och Invasion på Mars är även om den har brister (som en viss sentimentalitet) en av grundtexten i sammanhanget.

    Även i Philip K. Dicks Martian Time-slip (Tidsskredet är mycket riktigt den lite tråkiga svenska titeln på) tycker jag man kan se en påverkan från Bradbury, vilket annars inte är särskilt vanligt i Dicks romaner.

    SvaraRadera