Animal Man av Grant Morrison

-The bomb's continued existence seems to suggest that the world is to suffer destruction after all. Either that, or it simply serves some dramatic function. -Or exists to make a philosophical point. ur Animal Man 24

Nyligen hittade jag en bunt av Grant Morrisons Animal Man i lösnummer och har läst i dessa de senaste dagarna. Som en av flera amerikanska serietidningar i slutet av 80-talet så var Animal Man en ny version av en gammal obskyr seriehjälte. Grant Morrison, som på den tiden var mycket inne på djurrättsfrågor, hade grävt fram denna figur vars kraft var att kunna låna egenskap från djur i närheten och lät honom bli en medveten vegetarian. Serien var först bara menad att vara en mini-serie men då den sålde bra omvandlades den till en pågående månatlig tidning. I och med detta lade Morrison till ett metafiktivt drag som under seriens gång skulle komma att växa sej allt starkare. I nummer 5, det första numret efter de som utgjorde den ursprungliga mini-serien, får vi möte en svagt maskerad Wile E. Coyote (Gråben) från Road Runner-filmerna som lämnat sin tecknade filmvärld och trätt in i vår (eller då Animal Mans) värld. Numret heter "The Coyote Gospel" och Gråben är här en messiasfigur. Detta i en, någorlunda, allvarlig ton. Från Alan Moores Swamp Thing till Peter Milligans Shade the Changing Man, så påmindes läsaren ofta om den tidigare versionen av karaktären. Men sällan så direkt som i Morrison's Animal Man. Vi får se olika versioner av Animal Mans ursprungshistoria. Dessa stämmer inte riktigt. Det är fel år. Hans kostym är annorlunda. Den tidigare Animal Man och hans bakgrundshistoria hotar under en av de tidiga berättelserna ta över, skriva in sin historia över den nya versionen. Detta förklaras. Men förklaringen är typiskt morrisonskt bisarr. Det metanarrativa ökar så sakta under seriens gång. Men under första hälften av serien har ändå Animal Mans, eller Buddy Bakers, ökade intresse för djurrätt och andra för tiden populära frågor som apartheid en stor roll. Och i tidningens brevsidor diskuteras dessa frågor. Särskilt ett omslag gjort av Brian Bolland med en labatorieapa med igensydda ögonlock får stor uppmärksamhet. Den här delen av serien har dock något lite förutsäjbart över sej. Hur långt har man rätt att gå?, delfiner är också intelligenta och så vidare. Att serien här är en på sitt sätt rättfram version av en (då) modern mainstreamserie, där andra av förlagets superhjältar med kopplingar till djurriket gör cameos, ger till en del genom kontrasten en större styrka åt de underligare metatextuella kvalitéerna i serien. Men strax innan serien i den sista tredjedelen helt går in i sitt karnevaliska firande av superhjälteseriens absurda sidor så finns ett par nummer där Animal Man svär hämnd och klär sej i en extrem kostym (i läder dessutom. Detta är nog menat som en kritik av vad som marknadsfördes som "mature" (mogna) serier - en sekvens är en anspelning på en passage i Alan Moores Swamp Thing. Men samtidigt blir episoden en trött version av det den kritiserar. Men ofta fungerar kontrasten. Det existentiellt metafiktiva temat i Animal Man är inte helt unikt, det har funnits sen Cervantes dagar - slutet på serien påminner till exempel en del om slutet på Kurt Vonneguts Morgonmål för mästare, även om Morrison gör det mycket bättre - men att det går genom en amerikansk (off-)mainstreamserie ger något extra subversivt åt det hela. Tecknarna Troug & Hazlewoos får nuförtiden ofta lite orättvist dålig kritik. Deras stil är enklare än den nu populära men den passar serien väl. Särskilt de sista numrena där de många underliga seriefigurerna framträder. Animal Man är samlad i tre album. Serien börjar lite långsamt men kan klart rekommenderas. Och för den som är intresserad av den Grant Morrisons senare arbeten så hittar man här fröet till många av hans viktigaste teman.

The continuum is purged at last of all inconsistencies. A foretaste of Purification day, when we shall celebrate the aeonic union. Hmm. This butterfly is an Earth 14-species. också ur Animal Man 24