Jan Myrdal och Kambodja/Kampuchea

Så den statliga myndigheten Forum för levande historia har gjort en satirisk reklamfilm. För Mao-glasögon. Där Gunnar Bergström, som senare tagit avstånd från sin syn på Pol Pot och deltar i en utställning anordnad av Forum..., och Jan Myrdal nämns som nöjda Mao-glasögonbärare.

Jan Myrdal skriver i Expressen att staten genom filmen utmålar honom som en motkaraktär. Som de gjorde i Nazityskland (att ständigt jämföra med nazityskland är en ovana hos Myrdal).

Att det är något tveksamt att i en film finansierad av en statlig myndighet utpeka en enskild författare är något även de konservativa författarna till artikeln "Jan Myrdal glömmer Kambodja" i Svenska Dagbladet håller med om. Även om den sen ger samma syn på det hela som reklamfilmen.

Myrdal uppmanar i början av artikeln som han brukar att man ska läsa hans texter om Kampuchea/Kambodja. I min bokhylla har jag två böcker och en pamflett av Myrdal om frågan. Även om man på något sätt skulle kunna koppla bort sakfrågan när man läste de skulle texterna nog framstå som bland det sämsta Myrdal skrivit.

Den ena boken är Skriftställning 11. Skriftställning-serien (som samlar artiklar och annan kortprosa av Myrdal - serien är inspirerad av Sartres Situations som Myrdal också sammanställt två urval från) tillhör det viktigaste i Jan Myrdals författarskap även om de bästa volymerna är de tidiga. Kampuchea och Kriget. Skriftställning 11 är den klart kortaste volymen i serien. Vilket är tur då den också är tråkigast.
Det är polemik kring frågan och inte en reseskildring. Kampuchea Hösten 1979 är en artikelsamling där Myrdal beskriver Kampuchea på plats. Också den mycket kort. Den är bland de sämre av Myrdals många reseskildringsböcker. Artikeln i Expressen fortsätter traditionen med att vara illa skriven. Tyvärr inte traditionen med att vara kort. (uppdatering: Myrdal har en till artikel om saken som är något bättre skriven - inget om "Gegentypus" och barnreklamregler.)

Det är knappst en slump att dessa böcker tillhör de sämst skrivna i Myrdals produktion. Myrdal går till underligheter som att se utrymmandet av städerna som en möjlig väg för hela tredje världen. I röda khmerernas egen propaganda framställdes utrymmandet av städerna som visserligen en heroisk insats men som ett nödvändigt ont. Myrdal lyckas gå längre än Pol Pot. Men också rent stilistiskt är de svagare än han brukar vara.

En del av beskrivningen av den här diskussionen är ibland förenklad. Vietnams roll och deras övergrepp tas sällan upp. Svälten som de säjs blunda för i filmen blundades inte direkt för utan skylldes (med en viss rätt) på först U.S.A. och senare Vietnam. Men att de Röda Khmererna begick massmord kan det idag knappast råda tvivel om. Myrdals oförmåga att byta åsikt i frågan är en av anledningarna till att han på senare år hamnat långt ute i randdebatter.

Ibland när det skrivs om Jan Myrdal och sånt här så kommer frågan upp varför han publiceras. Det får väl tas som skrivet i affekt. Snarare än som ett rop på censur. Även om en del så kallade liberala inte verkar läsa oliktänkande.
Anledningen till att Myrdal fortfarande publiceras är att han säljer. Anledningen till att han fortfarande säljer (trots att det gått tjugo år sen hans senaste riktigt bra bok) är att han har ett stort och brett och mestadels bra författarskap bakom sej.
Underliga uttalanden i ett par frågor bör inte hindra en att läsa böcker som Barndom, de tidiga Skriftställning, Rapport från en kinesisk by, Karriär med flera. De bör läsas kritiskt. Som allting annat. Men de bör läsas.