måndag 28 september 2009

Tramp tramp tramp gå på och trampa - tematrio om vandringar


Lyrans senaste handlar om vandringar
Tre böcker där det promeneras, flaneras och annat sånt.

Books of Magic av Neil Gaiman och flera.
Neil Gaimans miniserie om en tolvårig pojke med glasögon som har en uggla och är förutbestämd att bli en stor magiker. I det fjärde och sista kapitlet "Vägen till ingenstans" (tecknat av Paul Johnson) finns en scen vid tidens slut. När rödförskjutningen ersatts av indigoförskjutning.
De har tagit sej dit genom det gamla vanliga magiska tidsresandet oändlig tid i ett litet steg. Men en av karaktärerna fråntas detta medel att färdas i tiden. Och får istället vandra tillbaka hundra miljarder år. Steg för steg.
(Serien publicerades på svenska i de två första numren av serietidningen Magic Fantasy)

Citronen av Motojiri Kajii
Japansk novell från 20-talet. Huvudpersonen driver mållöst omkring i staden. Han låtsas att han är någon annanstans. Oftast pank strövar han längs bakgatorna. En dag har en av butikerna har fått in citroner.
"Citroner... det är något jag verkligen tycker om. Både den anspråkslösa färgen, lik en klick man pressar ur en färgtub citrongult, och den hopträngda spolformen. Hur som helst beslöt jag mig för att köpa en citron. Därefter strövade jag länge genom stan. Vart jag gick eller hur jag kom dit, kan jag inte säga. I samma ögonblick som jag höll citronen i min hand, började den illavarslande klumpem som ständigt tryckte mot mitt hjärta långsamt lösas upp. Jag skred fram genom stan i ett lyckorus."
(I Hallifax Nr 10 1996.)

Jag vill inte tjäna av Ola Larsmo
En roman jag nyss läst (jag kommer nog att skriva lite mer om den i veckan, kort sagt är den väldigt väldigt bra). I den är sättet de två huvudpersonerna vandrar genom staden - 1880-talets Uppsala, en av de många saker som skiljer de åt. Den unge doktorn och en kvinna från de lägre skikten. Överhuvudtaget vandras det en hel del. Tidens samhälle skildras genom promenader genom staden.

2 kommentarer:

  1. Det är Larsmos bästa sen Himmel och jord må brinna.
    Sen är den bitvis rätt obehaglig.

    SvaraRadera