En liten död av Alan Moore och Oscar Zarate

Alan Moore brukade i intervjuer efter att han gjort Watchmen säja att superhjältar snart inte längre skulle behövas.

Tillsammans med Dark Knight Eturns av Frank Miller och Art Spiegelmans Maus så brukade Alan Moores och (tecknaren) Dave Gibbons version av superhjältetroperna ständigt nämnas som ett bevis på att de tecknade serierna nu hade växt upp.

Moore själv började skriva serier utanför genren och satte i gång med flera projekt som skulle utvidga serietidningsmainstreamen.

Det gick väl så där.

Den publik som Dark Knight Returns och Watchmen fått ville kanske snarare ha fler serier av samma sort än att läsa en experimentell serie om en stadsdel i London som Moores Big Numbers som bara kom ut i två nummer. Flera andra projekt hade också publiceringssvårigheter. Som Lost Girls, menad att förnya pornografin (Lost Girls fullbordades till slut efter ett och ett halvt decennium och är ett intressant verk - men förnya pornografin är att ta i)

From Hell om Jack the Ripper är från den här tiden och det är ett av Moores starkaste verk. Men kanske inte så långt från Moores tidigare marker. Istället för en serietidningshjälte omvandlad är det här en annan skräplitteraturikon som bearbetas.

Och till slut gick Moore tillbaka till mainstreamserierna. Superhjältarna behövdes visst ändå. Om man ville bli läst.

Som en kvarleva av Moores strävan att utvidga sina ämnen finns En liten död (A Small Killing). Ett seriealbum utgivet första gången 1991 och tecknat av Oscar Zatare.

En liten död (utgiven på svenska på Epix Förlag) handlar om reklammannen Timothy Hole. Hole gick in i reklambranschen beslutad att en dag gå tillbaka till sitt politiska arbete. Men än så länge har han stannat. Hans senaste uppdrag är att lansera en läskedryck i glasnosttidens Sovjet. Överrallt ser han en pojke.

Så långt låter det som mycket annat. Och även om Moore vänder lite på en del av klichéerna så är detta lite ett problem. Watchmen, Marvelman och till och med Moores Stålmannen-serier är uppenbart bättre än andra mainstreamserier från samma tid. Medan existentiella fabler som En liten död fnns det flera andra bra exempel på också bland de tecknade serierna. Även om man vid den här tiden snarare fick gå till europeiska serier för att hitta dem. Zarates teckningar ger också albumet en europeisk känsla.

Detta hindrar inte att det är ett väldigt bra album. Hole är en karaktär av ett slag som ofta spelat biroller i andra Moore-serier. Avskild från sin omgivning och skuldtungd ältar han händelser och fantasier ständigt rädd att tappa ansiktet. Moore hoppar i tiden och visar att han även i en realistisk serie förmår bemästra mediets form.

Helt realistisk är inte serien. Här får drömmar och fantasier tränga in i världen. I en scen där Hole gräver upp en burk med insekter han en gång som liten begravt levande blir dessa stora, groteska. Här liksom en tidigare skildring av ett upplopp får Zatares bilder sin bästa effekt.

Det skulle vara lätt att i Hole se Alan Moore. Liksom han har Hole ägnat år åt en kommersiell konstform. Men det är nog för lätt. När Hole bläddrar genom ett fotoalbum känns hans tidigare ideal avlägsna. "Sjutton. Å gudar, arbetaren korsfäst på ett dollartecken. Vad var det jag kallade den? 'Kommentar till USC-Hamnarbetarnas strejk' eller nåt i den stilen. Vilka var USC-arbetarna?"

Men trots de litet sorgsna vackra bilderna är det inte självklart en historia om en förlust. Man kan se det som att Hole triumferar. Att han kommer ut segrande från striden med barnet inom sej. Med en färdig reklamidé. Ready to make a small killing.
Vi måste alla växa upp.

En del av Moores senare serier tillbaka på genremark är bra. En och annan är bättre än En liten död. Men det är lite synd att han inte fortsatte pröva också nya marker.