Peter Nilsons Rymdljus från 1992 är en roande samling om katastrofer och, i den senare delen, Harry Martinssons Aniara. Den tar upp en del andra verk och författare. Dels sf-böcker som Arthur C. Clarkes Natten faller på men också till exempel Augosto Roa Bastos Människoson (det är en bra bok) apropå kometer.
Det finns en lite underlig detalj i ett av kapitlen i boken. Denna kommer nog från en av de författare som tas upp.
Kapitlet "I väntan på jordens undergång" börjar med en beskrivning av hur man år 1000 trodde att jorden skulle gå under. Detta anses nu (och det gjorde det även 1992) allmänt vara en myt. Uppfattningen om att år 1000 hade en betydelse lär ha uppstått en trehundra år senare. Nilson citerar, apropå en liknande tro 1033 (alltså tusen år efter Jesu död) ur en krönika av en munk Raoul Glaber. I ett postscriptum skriver Nilson att han tagit citatet från "Camille Flammarions framtidssaga Världens undergång (Stockholm 1912), en slags roman som även rymmer en mycket läsvärd essä om domedagsfantasier".
Flammarion var en astronom som en gång i tiden var en mycket populär författare. På svenska kom kring sekelskiftet många av hans böcker i flera upplagor. Nilson har skrivit en essä om honom i en annan bok och ännu ett avsnitt av Rymdljus nämner Flammarion.
Flammarion blandade gärna fakta och fiktion som i Världens undergång Att ha essäer i romaner var inte så ovanligt på den tiden men Flammarion lyckas göra så att faktadelen inte känns särskilt malplacerad. Bäst i boken är sista delen - en lyrisk skildring av den fjärran framtid. Väldigt högtravande skildrad.
Det här högstämda är väl det som gjort att tiden gått ifrån hans böcker även om det också kan ha en viss charm. Jan Myrdal låter den tioårige Jan läsa Atmosferens under av Flammarion i slutet av Barndom: "än en gång prövade jag att se vårt klot ila fram i omätligheten buren av den allmänna tyngdkraftens mystiska lagar och det var en nästan sorgset längtande sötma genom kroppen och Flammarion hade slutat med att man genom att sålunda leva intellektuellt tiodubblar behaget att leva och att vi lämnar åt andra köttet och dess lustar och vi väljer anden och dess njutningar." I nästa, bokens sista, stycke ägnar sej Jan åt en mindre andlig sysselsättning.
Kanske är Glaber-källan riktig. Men jag har också Stockholm 1912-utgåvan och den är långt ifrån vetenskaplig. Flammarion presenterade en gång en av sina egna bilder som ett medeltida träsnitt. Och boken är en roman. Så det är kanske inte den mest tillförlitliga av källor.
Nilsons kapitel visar sej när man jämför ha fler likheter med lammarions text om domedagsfantasier. Lite förkortad och med ett svenskt exempel instoppat så följer den Flammarion troget. Vilket kanske kan förklara att Nilson missat att historikernas syn i frågan ändrats.
Flammarion skrev också rent populärvetenskapliga texter och som sagt så nämner Nilson boken. Kapitlet är bara en liten del av Rymdljus och får väl ses mer som hommage än plagiat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar