Markis de Sades texter är visserligen fyllda med våld och orgier. Men de som läser honom idag gör det nog snarare av en slags intellektuell fåfänga än för att bruka hans böcker som pornografi.
Det har efter en positiv recension av Juliette i Aftonbladet blivit en mindre debatt om de Sade. Vilket kan tyckas lite förvånande.
Kajsa Ekis Ekman vände sej mot att Åsa Linderborg såg romanen som en satir. Och menade att den var en beskrivning av saker som Sade sysslade med själv. Hon citerade en radikalfeministisk bok från 80-talet. Nu senast har Ekis Ekman skrivit ytterligare en artikel (länkar till de tidigare artiklarna finns där, förutom de har också Ann Heberlein skrivit en artikel i Expressen i debatten). Hon nämner fler författare, bland annat Per Meurling. Nu kom hans Den gåtfulle Markis de Sade 1956. Jag kan inget om de Sade-forskningen men vågar ändå anta att en del hänt sen dess inom området.
Vilket kanske bara döljer sakfrågan. Är de Sades skrifter ett recept för förtryck eller en uppgörelse med förtryckets mekanismer? Var han som, Ilmar Laaban kallar honom "Den hädiska inskriften i samhällstemplets hörnsten", eller en förespråkare för en slags proto-fascism?
Jag har svårt att se det lilla de Sade jag läst som så där väldigt omvälvande. En del passager är obehagliga men de moraliska diskussionerna är tunna. Man brukar säja att hans orgier är monotona men det som är därmellan är det ännu mer.
Markis de Sade är nästan alltid intressantare filtrerad genom andra författare som Sven Delblanc eller Grant Morrison eller Pasolini. Hos Morrison i The Invisibles är han en radikal befriare av erotiken. Hos Pasolini blir hans mest kända roman en utgångspunkt för att skildra fascismens och förtryckets mekanismer.
Vilket är anledningen till att frågan om meningen bakom de Sades böcker i vilket fall inte är så intressant. Ingen lär bygga fascistiska träningsläger efter de Sades skrifter. Markisen kommer inte att komma tillbaka till vår tid och skapa ett revolutionärt kollektiv för sexualitetens frigörande. Men att det har gjorts filmer och tecknade serier där detta sker är det som ändå gör honom intressant.
(uppdatering den 7:e dec. Carl-Michael Edenborg (bokens förläggare) svarar Ekis Ekman och också de andra när det gäller de Sade och feminismen. Han menar att de Sade varit inspirationskälla för många feminister. Även för en del av de, såsom radikalfeministerna, som ogillat hans skrifter.
De senare ägnar Edenborg rätt stor del av artikeln, kanske för att Ekis Ekmans två artiklar är tydligt präglade av en radikalfeministisk syn på Markis de Sade)
Jag måste också läsa på lite grann. Det närmsta de Sade jag kommit är Weiss pjäs Mordet på Marat. Och så såg jag filmen Quills, och blev väldigt positivt överraskad.
SvaraRaderaJag såg nån rubrik också under dagen, som handlade om att han skrev väldigt tråkigt. Det är ju nästan oförlåtligt.
Mordet på Marat är ett exempel där Sade är intressant när han pratar genom en annan författare.
SvaraRaderaÄven om (eller kanske pågrund av att) markisens tankar enligt Sade-fansen där är felrepresenterade.
Jag har inte sett Quills, men jag gillade den franska filmen "Sade" som var lite liknande.
Att Sade skriver tråkigt heter det alltid. Men de flesta 1700-talsförfattare skriver rätt tråkigt utan att man lyfter fram det på samma sätt.
oj, hjälp mig, jag har glömt vilken delblanc det är. Mordet på Marat såg jag i Dramatens (?)uppsättning en gång för länge sedan på TV, Gunilla Palmstiernas scenografi. I min gröna ungdom gav TV berömda teateruppsättningar och hade dessutom en egen, lysande ensemble.
SvaraRaderade Sade är en viktig influens genom hela Delblancs författarskap. Mest uttalat i mindre verk som "Nattresa" och "Eremitkräftan" men inflytandet går att se bland annat också i "Prästkappan" och "Speranza".
SvaraRaderatack för ilsvar, tror jag har dem i hyllan
SvaraRadera