torsdag 28 januari 2010

Den sjungande detektiven


Dennis Potters The Singing Detective (Den sjungande detektiven har kommit på svensk DVD. TV-serien skrevs av Potter och regisserades av Jon Amiel. Den var på sex avsnitt och DVD-n är på tre skivor. Serien visades första gången på BBC 1986 och strax därefter på svensk TV.

Den psoriasissjuke thrillerförfattaren Philip E. Marlow vårdas på sjukhus. Han minns sin barndom och fantiserar om sin roman, Den Sjungande Detektiven. Både författaren och den hårdkokte huvudpersonen i hans roman spelas av Michael Gambon.

I reumatisk feber hallucinerar Marlow att läkarna och medpatienterna sjunger och dansar. Det de, liksom Den Sjungande Detektiven, sjunger är populära sånger från 40-talet. Vilket knyter an till Marlows minnen av sin barndom i 40-talets engelska landsbygd där hans far var sångare på den lokala krogen.

De tre berättelserna: den hårdkokta deckarhistorien, Marlows sjukhusvistelse och hans barndomsminnen går ihop. Från början hade Potter också velat att de tre berättarskikten skulle filmats på olika sätt så kontrasten dem emellan skulle ha blivit tydligare. Nu fungerar brytningen mellan historierna ändå bra.

Som i sång- och dansnumrena. Potter hade använt sej av denna lätt verfremmdingande effekt tidigare. Som i TV-serien Pennies from heaven. Men där dansnumrena där stod i stället för en inre monolog, så är sångerna här framställda som om Marlow faktiskt hör dem.

De trallvänliga gamla engelska sångerna fungerar utmärkt som kontrast. Ett problem med den amerikanska fimversionen av The Singing Detective är att de engelska 40-talshitsen ersätts av amerikanska sådana från 50-talet. Det är Potter själv som gjorde denna förändring, men kanske för att han inte själv hade någon koppling till den musiken så blir det inget liv i scenerna.

Filmen har nu betydligt fler problem. Varav det största kanske är att Robert Downey jr. när han säjer orden "Am I right or am I right?" inte låter hälften så tuff som när Gambon gör det.

Serien har flera bottnar och är ofta, som i barndomsdelen, rätt mörk. Men den är också väldigt underhållande. Inte minst pågrund av Gambons överdrivet självsäkre skönsjungande detektiv.
Potters dialog får både de hårdkokta ordvändningarna och den bondska dialekten att framstå som levande mest meddels upprepningar av fraser som "innit" och just "am I right or am I right?"

Detektivhistorien har fått kritik av genrens vänner för att inte hålla ihop. Vilket är att missa poängen. I stället för att förmedla ledtrådar blir den till en ledtråd för Marlow till att tolka sina barndomsminnen. "Beneath the trees where nobody sees/They'll hide and seek as long as they please/That's the way the teddy bears have their picnic."

Då DVD-n är en trippel-DVD så är den rätt dyr. Men den lär väl gå ner i pris. Och går att hyra. Till skillnad från utgåvan i den box med Dennis Potter-filmer som tidigare kommit på engelsk DVD så verkar det inte vara något extramaterial.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar