onsdag 13 januari 2010

Havets kärlek till Irland III

Den skändade ungmön klagar på iriska,
Havet har skingrat hennes dröm om flottor,
Den spanske prinsen har utgjutit sitt guld

Och svikit henne. Engelskans
Jambiska trummor finkammar där hennes poeter
Sjunker som Onan. Talg-dank, svamp-kött,

Försvinner hon ur deras sövande omfamning
In i hårlocks-pust och dagg,
Marken intagen och återintagen.

Seamus Heaney
1975
övers. Roy Isaksson
i Heaney-urvalet Grönt ljus, där också de två första delarna av dikten går att hitta.

4 kommentarer:

  1. Och jag har ett par rader ur en sång av Dominic Behan ringande i öronen: The sea, oh the sea is the gradh geal mo croide
    Long may it stay between England and me
    It's a sure guarantee that some hour we'll be free
    Oh! thank God we're surrounded by water .....
    Fast Heaney uttrycker det mycket vackrare....

    SvaraRadera
  2. "Såsom Irland har backats mot England//Och tränger in i landet/Tills alla stränder är andlösa:/'Snälla, skvalpa!, Snälla, skvapa!'" heter det i första delen av dikten.

    Men förhållandet till vattnet är mer tvetydigt i Heaneys dikt.
    Jag har läst två Heaney nyligen. Ett urval och en i sin helhet översatt samling och han är bättre än jag minns honom som.

    SvaraRadera
  3. ¨Det finns en mosslikdikt i Grönt Ljus: "Mossdrottning", förresten.

    SvaraRadera
  4. jag tycker bäst om Hagtornslyktan, vilket kan bero på att det på några av mina favoritpromenader fanns två små hagtornsfält, och kanske kan det förstärkas av att hagtornen vid busshållplatsen i Sätaröd är ett vinterförråd för koltrastar och sidensvansar. det kan också bero på att Heaney ger en möjlighet att tänka ett par varv.

    SvaraRadera