De fattiga i Lódz och svenska romaner som inte utspelar sej i Sverige

Ibland får jag höra att jag bara skriver om en massa böcker som ingen hört talas om. Jag utgår från att detta är positivt menat.

Det händer att jag läser romaner som också andra läser. Men det är inte alltid jag ser vitsen med att skriva något om dem.

Igår läste jag ut Steve-Sem Sandbergs De fattiga i Lódz. Trots att man kan ha invändningar mot vissa delar, såsom partierna från Ordförandens barndom eller att författaren förklarar romanens teman i efterordet (något som skulle gjort mej mindre om inte detta efterord så tydligt hade ekat i alla recensionerna), så är det en läsvärd bok. Språket flyter väl och ämnet är intressant. Jag önskar att jag hade upptäckt personförteckningen längst bak i boken långt tidigare än jag gjorde. För den behövs. Men där får jag skylla mej själv.

En rekommendation känns emellertid vid det här laget lite överflödig. Jag har heller inte direkt något att säja om De fattiga i Lódz som inte redan sagts.

En sak som boken och dess framgång fick mej att fundera på var fenomenet med svenska romaner som inte utspelar sej i Sverige. Om man inte hade vetat att De fattiga i Lódz var en svensk roman så hade det varit svårt att gissa det.

På senare år har många framgångsrika svenska romaner helt lämnat Sverige som arena. Sara Stridsbergs Drömfabriken, Lotta Lotass Tredje flykthastigheten och Steve Sem-Sandbergs tidigare Therese är några exempel.

Alla de exemplen är nu historiska romaner och Sverige har kanske en mindre intressant historia. Många författare skriver också för en internationell publik och då blir Förintelsen eller terrorismen ett ämne som lockar fler läsare än baltutlämningen eller Sundsvallsstrejken.

Det har funnits svenska romaner som utspelat sej utanför Sverige förut. Men förr verkade ändå de flesta författare försöka att ha en fot nere i den svenska marken. Och använde sej av fabeln eller en svensk berättare om de ville skriva om de större europeiska eller internationella frågorna.

Men det här kanske är provinsialt av mej. Det hävdas ibland att det är ett snävt synsätt att se exempelvis Mario Vargas Llosa som en peruansk författare eller Gabriel García Márquez som en columbiansk. En del skulle säkert se Steve-Sem Sandberg som en europeisk författare som skriver om europeiska ämnen.