I dag är det Saint Lucias nationaldag. Derek Walcott kommer därifrån. Vilket gör att Saint Lucia har flest nobelpristagare i litteratur per capita.
En gång i tiden slogs kolonialmakterna om att få ha den lilla önationen i sitt bälte. Och den bytte ägare en femton gånger. Denna koloniala historia spelar en stor roll i Walcotts dikter.
Derek Walcotts om inte bästa så åtminstone tjockaste verk är Omeros. En dikt ur den 46:e sviten får bli Veckans Dikt för att gratulera saintlucianerna:
Omeros
Kapitel XLVI,
II
Tungt och stolt var därefter Helenas ansikte, en sten
där Hektors namn stod inhugget mellan hennes läppar,
som likt parenteser slöt sig kring hans årtal. På avstånd
mer sluten och upphöjd där hon sakta, likt ett segel
som klyver horisonten, korsade den soldränkta gatan i byn.
Sorgen gav henne resning. Varje gång hon log
var hon så långt borta att ingen med säkerhet visste
om hon hört: Beklagar sorgen. Det var barnet,
sa Ma Kilman till alla hon mötte, som gjorde henne vacker.
Derek Walcott 1990
(översättning Rolf Aggestam
i Vinterlampor. Dikter i urval av Derek Walcott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar