Best of twitter

Jag är på den där twitter-saken. I början hade jag i sidfältet så att man kunde läsa mina senaste kvittrande. Men den började visa andras twitter-innehåll istället. Så nu finns bara en länk till mitt Twitter där.

Idag gjorde jaf i alla fall mitt sjuhundrade tweet (nu är det 701 styckna). Vilket jag tänkte uppmärksamma genom att här på Butter tar ordet publicera några av de bättre tweeten. Tjugofem om jag räknat rätt (ett par är från samtal på twitter, jag har då tagit väck namnet på den andra kvittraren), 140 tecken eller mindre, äldsta överst:

Poo-tii-viit?

Djärvt trotsar han konventionerna. Hans sonetter har femton rader.

Visst Sverigedemokraterna är dumma - men var inte hon Astrid lite brun?

Vi får veta i böckerna om Emil att han blir kommunpolitiker. Men vi får aldrig reda på för vilket parti. Men nog har man sina aningar.

Inget utländskt inflytande sa Emil i Lönneberga

Luke, I am your third cousin. #firstdraftmovielines

Inte ett dugg kan sägas om någonting. Därför finns det ingen gräns för antalet böcker. - E. M. Cioran

Min teori är att Ior är ett anagram på Cioran. Men tyvärr vet jag inte Iors efternamn

Platon förhåller sej till Sokrates som Stalin till Lenin.

THERE ARE UNIVERSES BEGGING FOR GODS yet he hangs around this one looking for work - Philip José Farmer

Anti-Christ var inte särskilt bra. Jag tror den hade varit mer underhållande med lite sämre skådespelare

Lucy Lawless och Bruce Willis i AntiChrist.

Eller som komedi: Carry on AntiChrist

Att skriva noveller borde återinföras som OS-gren.

Ekonomipriset går alltid till folk man inte känner till. Det borde ges till Astrid Lindgren istället. För Pomperipossa.

Ibland när jag läser Första Mosebok så tänker jag att det där skulle jag nog klara av.

Jag menar, lite "Varde ljus", himmel och hav och sol och stjärnor och sånt. Hur svårt kan det vara?

Nån gick hem med mina skor istället för sina egna igår natt.

Uttrycket om att gå omkring i en annan mans skor är felaktigt. Jag har inte lärt mej någonting om skornas rättmätige ägare.

Jag funderar på att starta en annonskampanj för solipsismen, kallad "Du finns nog inte"

Jag såg en kinesisk melodram i går som på slutet hade en sångtävling. Du måste sjunga något de aldrig hört förut, säjer hjältinnans farbror.

Hon väljer att sjunga sin egen sång. Som visar sej vara I'm a big big girl in a big big world på kinesiska. Med vilken hon vinner tävlingen.

Jag gick till solipsisternas årsmöte men jag var den ende där.

Jag har inget kaffe hemma. En morgon utan kaffe är som någon snygg metafor jag hade kommit på om jag haft koffein i mej.

Mina nya favorit-polackpoeter hittills: Agnieszka Wolny-Hamkalo och Eugeniusz Tkaczyszyn-Dycki (prästen nös väl när de skulle döpas)