Hå, hå, hå

Boklesebloggen har kommit till bokstaven H i sitt lyrikalfabet (parentesen i första frågan är min):

1. Haiku är en kort japansk dikt, med stränga formkrav. Den ska ha 17 rytmiska stavelser, fördelade på 3 linjer: 5 i första, 7 i andra och 5 i tredje. Haiku-genren har inspirerat modern europeisk og amerikansk poesi, som Ezra Pound och beat-poeterna.
(Då stavelser fungerar helt annorlunda i den japanska poesin så är den gängse västerländska haikun egentligen en egen genre. Som förslagsvis kan benämnas feiku.)
Presentera en haiku eller en haiku-inspirerad dikt.

Haiku

First: five syllables
Second: seven syllables
Third: five syllables

Ron Padgett

2.Den historiskt-biografiska metoden tolkar texter nära författaren och författarbiografin. Modern litteraturteori har ofta varit kritisk till detta sätt att tolka litteratur, men samtidigt pågår det fortfarande diskussioner om man kan lösgöra texten helt från dess författare eller ej. Hur ställer du dej till detta?

Å ena sidan gör det knappast så mycket för vår förståelse av Shakespeares pjäser att vi inte vet så mycket om hans liv. Men om man fortsätter med Shakespeare som exempel så brukade man förr försöka tillskriva hans pjäser till folk ur högre samhällsklasser.
Skiljer man helt mellan författare och text försvinner också klassaspekten i läsningen. Den historiska aspekten, alltså att Shakespeares pjäser skrevs när de skrev är det väl få som helt vill frångå.
Och det har gjorts bra biografiska läsningar av böcker, bland annat hela den textkritiska traditionen. Är en tolkning intressant så bör den inte avfärdas för att den är biografisk.

Själv är jag inte så intresserad av just biografiska läsningar och bryr mej inte så mycket om författarnas ständigt lika tråkiga liv. Men på ett plan spelar det en stor roll i min läsning vem som är författaren och det är i det att andra böcker av samma författare påverkar min läsning.

3. Presentera en dikt av en författare på H.
En poet där biografin är svår att särskilja från läsningen av hans dikter är Ho Chi Minh. Nedanstående dikt är från Dagbok från fängelset

Eftermiddag

Klockan två. Cellen är öppen. De vädrar.
Man ser en bit av himlen. Vi tittar alla uppåt.
Jag vet att också ni längtar efter den fria himlen.
Men anar ni varför jag är tankfull?

Ho Chi Minh
(övers. Jan Kunicki)