fredag 27 augusti 2010

Barnens ö och Rekordboken

Det var listigare att vända på steken: man skaffade fram ett antal bra svar och sedan gick man ut och sökte frågor som passade. Vad fanns det för svar? Revolution, raketkrig, Ragnarök? Det var ju i alla fall några svar som började på R.
Jag håller på och läser om P. C. Jersilds Barnens ö. Som håller väl.

Men den utgåva jaq läser är förstautgåvan. Efter att den kom ut så hörde Guiness, de med Guiness Rekordbok av sej till Bonniers apropå att Jersild citerar ur Rekordboken.

Jersild skriver om detta i Professionella bekännelser, en underhållande bok om Jersilds skrivande fram till 1981. Han tar där bland annat upp flera romanidéer som aldrig blev av. Och verkar ha en för författare ovanligt realistisk syn på sitt eget författarskaps värde.

I boken citeras ett brev från Guiness. Något syrligt kallar Jersild brevet för en "romananalys". Där anser Guiness att "arten och omfattningen av den citering ur Rekordboken som skett i Jersilds bok icke kan anses betingad av ändamålet". De anför flera exempel på hur citaten från Guiness Rekordbok saknar anknytning till romantexten.

Det tidigaste exemplet "om 'Världens största bok' saknar varje anknytning till något annat i framställningen än en av Jersild gjord beskrivning av ett i Rekordboken återgivet foto av boken ifråga."

Stycket ifråga i romanen går: "För att inte också detta brev skulle bli för skrynkligt slog han upp Guiness Rekordbok för att lägga det i press. Det råkade bli sidan 236 och han läste 'Världens största bok är THE LITTLE RED ELF (Den lilla röda alfen), en berättelse i 64 verser av William P. Wood, som själv har ritat, framställt och tryckt boken. Den är 218 cm hög och 305 cm bred när den är uppslagen'. Ett foto på motstående sida visade författaren iklädd kilt på väg in mellan två uppslagna boksidor; det såg ut som om han tänkte äntra en svängdörr."

På nästa sida hittar man den kanske mest kända av romanens rekordbokreferenser när Reine försöker hitta "Världens längsta kuk" (på mellanstadiet läste vår lärare högt ur Barnens ö, det avsnittet var ett av flera där hon argt hotade med att inte läsa vidare om vi inte kunde uppföra oss allvarligt). Något som inte kommenteras i den del av brevet som Jersild citerar.

När Professionella bekännelser kom ut 1981 så fortgick fortfarande samtal mellan Bonniers-advokaterna och Guiness-advokaterna. Jag har inte hittat något på nätet om hur detta till slut föll ut. Finns det senare utgåvor av boken med färre eller ändrade rekordbokreferenser? Och hur påverkade det översättningarna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar