måndag 13 september 2010

Smaken av Muriel Barbery


Det är sällan man äter i nutida romaner. I Smaken av Muriel Barbery äts det emellertid nog för en hel romansvit.

En matkritiker får veta att han har 48 timmar kvar att leva. Han minns i monologer tillbaka på sitt liv, sina framgånger och sina måltider. Inskjutna mellan dessa minnen är korta stycken där kritikern beskrivs av andra personer i sin omgivning. Portvakterskan, hans barn och brorsbarn, hans katt och en staty.
Just statyns monolog är kanske lite sökt. Men dessa monologer är korta och de få som fungerar lite sämre gör inte så mycket. Greppet är väl använt och hjälper att göra boken till en underhållande läsning.

Att någon som har 48 timmar kvar att leva är kanske något som man snarare förväntar sej att stöta på i en komediserie än i en allvarlig roman. Och trots en del mörkare stråk - hans omgivning, som hans mindre begåvade barn, visar sej inte helt uppskatta den store gourmanden - är det en rätt lättsam ofta humoristisk roman.
Matkritikern ser sitt liv och världen med gastronomiska ögon och ett gastronomiskt språk. Prosan blir av och till till en parodi på språket i tidskrifter som Gourmet, medan den i andra delar helt omfamnar denna stil i ett uppradande av glupska adjektiv som gör texten till en fröjd att läsa.

Motorn i boken är matkritikerns sök efter sitt matintresses ursprung, efter en ursprunglig smak. Hur allvarligt man ska ta huvudpersonens sista uppenbarelse i detta sök är jag inte helt säker på. Den ifrågasätts också i monologen strax innan. Romanen befinner sej mellan allvar och skämt på ett sätt som påminner om den patafysiska traditionen.

Den svenska översättningen av Smaken kom ut tidigare i år. Det franska originalet kom ut år 2000. Och var Barberys debutroman. Den senare genombrottsromanen Igelkottens elegans (som jag inte läst) lär utspela sej i samma hus som Smaken. (De texter om Smaken som jag läst har varit väldigt präglade av den senare romanen.)
Det är väl mest för att Barberys tredje roman dröjt som Smaken kommit på svenska. Men det kan man vara glad över då den korta romanen är mycket läsvärd.

2 kommentarer:

  1. Men hur vet han att han ska dö om precis 48 timmar? Ska han bli avrättad? Jag ska väl inte behöva läsa boken för att få reda på det, eller?

    SvaraRadera
  2. Det är ett läkarbesked. Och är väl som sagt inte helt realistiskt.
    Även om man väl får anta att 48 timmar snarare är ett ungefärligt mått.
    Om man fick reda på exakt vad han led av så missade jag det.

    SvaraRadera