På SvtPlays öppna arkiv kan man se ett inslag från när priset 1974 gick till en niondel av Akademin självt. Tre författare har på olika sätt invändningar mot Svenska Akademin och dess prisutdelande.
Det kom en våg av kritik mot nobelpriset i litteratur år 1974. Som numera ofta beskrivs som om man mobbade ledamöterna Harry Martinson och Eyvind Johnson.
Men de invändningar mot institutionen som förs fram på klippet är fortfarande giltiga.
Bruno K. Öijer, vars hår ännu inte blivit riktigt öijerskt underligt, säjer att han tycker Akademien är ointressant.
Jan Myrdal, med märkligt hår, menar att Akademin fyller en ordboksfunktion som är bra men att deras prisutdelningar är skadliga (om de får inflytande), då den får författare att rikta sitt skrivande till det etablerade litterära samhället.
Karl Vennberg ifrågasätter om Akademien kan överblicka hela världslitteraturen.
Den ständige, men ändå märkligt nog avgående, sekreteraren brukar lägga viss energi i intervjuer på att hävda att de visst har överblick. Och det verkar också som om de faktiskt lägger ner mer tid på att försöka hålla sej bekanta med internationell litteratur. Men den har knappast blivit lättare att överblicka.
Öijers motstånd är väl kanske mer en inställning än ett argument (samma inställning präglar även Myrdals syn).
Men denna opposition mot de akademiska borde vara självklar. Ändå diskuteras Priset på kultursidor och liknande som om det vore något annat än en pseudonyhet.
Myrdals kritik är en kritik mot deras prisutdelningar i stort. Men Nobelpriset ger De (inte längre) Aderton en legitimitet som liknande akademier i andra länder inte har.
Alltså: svenska akademien är ointressant, skadlig och har dålig överblick.
Till denna kritik kan man lägga den ojämna könsfördelningen och hur den påverkat synen på litteraturen. Kvinnliga nominerade som inte fått priset gås igenom i en artikel i SvD den 26:e september 2009. (Jag antar att man skulle kunna se detta som ett argument för att behålla Nobelpriset - för att jämna ut fördelningen.)
De flesta av dessa nominerade är för oss idag okända namn. Nobelpriset har en påverkan på litteraturhistoriorna.
Varför ska en excentrisk död miljonär fortfarande tillåtas ha detta inflytande på den litterära diskussionen?
Till höger kan du rösta om huruvida man bör avskaffa Nobelpriset i litteratur (hur det skulle gå till rent juridiskt är en annan fråga.) Jag röstar Ja.
(Inlägget är en repris från förra året. Omröstningen är redan avgjord.)
Interessant. Jeg er positiv til prisen, i naiv tro på at alt som gir litteraturen oppmerksomhet er positivt i vår 'flimre'-verden, og en konstatering av at mange verdifulle forfatterskap, iallfall i senere tid,er blitt løftet fram. Men det er på tide med en kvinne to år på rad!
SvaraRaderaDet är inte så ofta annars en rumänsk författare hamnar på löpsedlarna.
SvaraRaderaDet får man väl lite ge priset.
Men det ofta okritiska accepterandet av nobelpriset och svenska akademien och dess ställning tycker jag nog är lite problematiskt.
Då den kritik som ändå finns kvar (förutom den rent reaktionära att det går till udda länder) ofta är av feministiskt slag så borde de väl om de var smarta ge priset till en kvinnlig författare igen i år.