Doktor Strange, förmodar jag?

Doktor Strange var en serie skapad av Stan Lee och Steve Ditko, men mest Ditko, i början av 60-talet. Han var en uppdatering av gamla trollkarlshjältar som Mandrake. Doktor Strange såg bisarr ut och rörde sej i en underlig värld. Ditko fyllde serien med bilder från andra dimensioner och psykedeliska ditkoska portaler.
Som gör att man kan förstå att den tidens serier från förlaget Marvel, som Doktor Strange gavs ut på, blev lästa av amerikansk collegeungdom och hyllade av konstnärer.

När vi får en Doktor Strange-analog i Planetary-numret "Death Machine Telemetry"så ser hon ut som en av Warren Ellis' vänner. Och liksom i numret som lånade från C. C. Becks första serie om Kapten Marvel så är de främmande landskapen i kapitlet, där Elijah Snow som en gång Faust besöker mikrokosmos, inte särskilt lika Ditkos. Vi får se det märkliga och förundransfulla i en miljö gjord för John Cassaday och hans styrka som tecknare.

En tecknare och författare som gått mer i direkt närkamp med Ditkos Doctor Strange-miljöer är Brendan McCarthy. I Spider-Man Fever så utgår han från ett gammalt team-up-nummer med Spindelmannen och Doktor Strange (Ditko ritade också Spindelmannen, Ditkos Spindelmannen/Doktor Strange-serie finns med som appendix i albumutgåvan av Spider-Man Fever - det är emellertid ett relativt tamt Doktor Strange-äventyr).

McCarthys teckningar blir en tolkning av Ditkos men blandat med hans egna egenartade stil. Han utgår främst från Ditkos portaler som också utgör startskottet för handlingen. Själva handlingen är väl kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Den är på en gång simpel och invecklad. Men miljöerna och de groteska figurerna och McCarthys fantastiska färger gör att man när man bläddrar i albumet förlåter den lite väl pastischartade historien.
I serien används också den aboriginska konstens prickmönster (tyvärr finns där också kanske på grund av detta en något malplacerad käck aboriginsk hjältinna). Vilket knyter samman Ditkos portaler med de song lines som vi talat om tidigare i kalendern.

Det är ett makalöst album. På en gång en värdig hommage till Ditko och en serie med helt egen karaktär.