Bild av Ulf Lundkvist
Akryl på rullgardin
från Galleriet Andra Sidan
buttertaro rdetbuttertarorde butter tar ordet but tertarordet butter tar ordet tarordet butter tar ordet buttertarord etbuttertarordet butter tar ordet butter (Bilden är gjord av Franciszka Themerson)
Ulf Lundkvist, ja. Nu handlade inte inlägget specifikt om hans konstnärsbana, men jag kan ju inte låta bli att tänka på serier jag läst.
SvaraRaderaI mina ögon var Ulf Lundkvist en gång i tiden en bra, ofta mycket bra, serieskapare... eller serieskapare, kanske snarare bildkonstnär med serier som ett uttrycksmedel av flera. Jag kan inte säga att jag svalde honom hel från första början, det var nog inte förrän med boken "Djufryst i hemmet" som jag verkligen insåg hur bra han var. I efterhand har jag läst det mesta av det han publicerade före den boken också, och har uppvärderat det. (Fast jag tycker fortfarande det finns viss fog för det Mikael Grahn uttryckte i en mycket elak men träffsäker parodi för många år sen, en parodi som lär ha gjort Ulf så arg att han sedan inte hälsade på Mikael. Det är, kort sagt, en helsida med "Näsgubben" som är ute och strosar, betraktar en pinne som ligger på marken, säger "hå hå... pinne" och går vidare.)
De senaste femton åren eller så tycker jag dock Ulf Lundkvist gjort det lite väl enkelt för sig. "Assar" var de första åren helt i klass med hans tidigare serier, men efter ett tag började han återanvända sina intriger lite väl mycket, och igen, och igen, och... på senare tid har jag åter börjat läsa DN efter ett långt uppehåll, men i "Assar" är allt sig likt. För tillfället har inte Baron Bosse varit med på ett tag, så jag spår att det snart är dags honom att för femtioelfte gången lansera sin Botong. Och Söndags-Assar har länge handlat om att illustrera urgamla vitsar. Den fasta inkomstens förbannelse?
"Djupfryst i hemmet" är en av mina absoluta favoriter. Albumen innan den är också bra.
SvaraRaderaJag har inte DN längre men Assar har väl för länge sen förlorat den energi den hade i början. Även om den förr (när jag hade DN) kunde glimta till igen i perioder.
Dåliga vitsar har det väl alltid varit i Söndags-Assar. Men på nåt sätt var det bättre dåliga vitsar förr.
Som den med paret som står och ser dystertt på en stege och ett öppet fönter: Se det så här, du har inte förlorat en dotter. Du har vunnit en stege.
Jag tror Ulf Lundkvist lägger ner mer energi nuförtiden på sin konst. Vilket kan vara en delförklaring till att Assar blivit sämre.
"Det var bättre dåliga vitsar förr" ska i fortsättningen bli min devis. Nå, en av mina deviser. (En annan är "Bra sås reder sig själv", som ju anknyter även till den nya.)
SvaraRaderaDet var bättre usla filmer förr också. Åtminstone hade de bra mycket lägre budget än dagens skräp.