Det är inte meningen att 365 böcker helt ska ersätta andra inlägg här. Men jag är på min femte rökfria dag. Och suget efter cigaretter har minskat något men jag är fortfarande lite för rastlös för att skriva något vettigt om nya(re) böcker av Emmanuel Carrère och Charles Burns.
En bok som handlar om att sluta röka är Tage Danielssons roman Mannen som slutade röka från 1968. En smålustig bok om en arvinge till ett cigarettimperium som bara kan få ut sitt arv om han slutar röka. Hjälten övervinner sitt rökbehov genom att istället ha sexuellt umgänge med vackra kvinnor - en metod som inte fungerar i verkligheten.
Boken är illustrerad av Per Åhlin och texten ser ut som maskinskrivna sidor där berättaren strukit över och ändrat vissa ord. Som ett sätt att lösa den vanligaste invändningen emot prosa - att all prosatext ser
ut som all annan prosatext.Jag har en pocketutgåva av boken. Där Åhlins klotter-liknande illustrationer och den skrivmaskinshärmande texten finns med. Men där den är i svart-vitt. I förstautgåvan ska överstrykningarna i texten vara gjorda av rött bläck. Vilket är lite snyggare.
Här kommer den lede frestaren: Jim Jarmusch fängslande episodfilm "Coffee and Cigarettes". Nej! Håll ut! Jag hade säkert mått mycket bättre och hostat en hel del mindre utan de snart femtio åren med Jompa utan. E
SvaraRaderaJag minns att jag hittade den hemma hos min morbror nån gång i de yngre tonåren och inte kunde sluta läsa, började om från början när den var slut. Tyckte den var så genialisk, och det tycker jag väl fortfarande... just de där maskinskrivna sidorna med handändringarna. Jag gillar också att Tage faktiskt var lite rå i den här boken, att han inte bara var "en trygg ek att luta sig mot" utan kom upp i ett rätt galet varv. Nästan lite Lindemanskt.
SvaraRaderaFilmen tyckte jag var ganska blek i jämförelse.
Jag har inget starkt minne av filmen. Den följde väl handlingen rätt nära.
SvaraRaderaMen de ändrade sidorna och klottret som ger boken sin energi är svåra att överföra.