Sent samma kväll gick Sam, Joe, Lothar och akajern Odysseus till sina hyddor efter en segerceremoni. Sam var torr i halsen av allt prat. Han hade försökt pressa ur Odysseus så många fakta som möjligt om belägringen av Troja och irrfärderna efteråt. Han hade fått reda på precis så mycket att han kände sig ytterst förvirrad.
Som sagt så är jag inte så förtjust i böcker där kända författare har huvudrollen. Men det finns alltid undantag.
I Den sagolika flodbåten (1971), den andra boken i Philip José Farmers bokserie om Flodvärlden, så är Samuel Clemens hjälten. Clemens är mer känd som Mark Twain.
Han, liksom resten av mänskligheten, har återuppstått vid en lång flod på en fjärran planet. Boken utspelar sej tjugo år efter den första Flodvärlden (eller To your scattered bodies go som den, lite mer poetiskt, heter på utrikiska). Ännu vet ingen varför mänskligheten blivit återfödd. Men man har börjat vänja sej vid det. Alla är fortfarande tjugofem år gamla. Och när någon dör vaknar han eller hon upp på ett annat ställe av floden.
Mark Twain har gett sej i lag med en före detta viking och en apmänniska. Han försöker att bygga en flodbåt. Trots att planeten knappt har någon metall. Genom boken möter han Odysseus, prins John och en stam styrd av svarta muslimer.
I första romanen låter Farmer Tusen och en natt-översättaren sir Richard Francis Burton ha huvudrollen. Han levde mer av en äventyrares liv och fungerar egentligen bättre som protagonist. Men kopplingen till floden ger en anledning till att ge Twain huvudrollen. Den äldre Twain hade en rätt annorlunda, mer misantropisk, syn på världen än den yngre. Och Farmer låter honom ha kvar denna cyniska syn på tillvaron samtidigt som han är ung och energisk. Det märks att Farmer var mer road av författarbiografier än jag själv är och det förekommer flera referenser till Twains liv och verk. En historia som det alluderas på i början av romanen är Twains novell "Utdrag ur Kapten Stormfields besök i himlen", där livet efter detta beskrivs såsom outhärdligt trist med harpspelande och sandaler. Flodvärlden verkar onekligen lite mer spännande.
Sen är böckerna kanske inte direkt några mästerverk. Jag gillar Farmer. Men få författare får en lika ofta att vilja utbrista, som en av karaktärerna i en Vonnegut-roman gör om Kilgore Trout (Farmer har skrivit en roman under författarnamnet Kilgore Trout - den mycket underhållande Stjärnsnäckan - något Vonnegut inte alls var särskilt road av), att om han ändå bara kunde skriva.
Det finns fyra romaner om Flodvärlden. Bara de två första finns på svenska. Men det ska man inte vara alltför ledsen över. Då de två sista böckerna i sviten är långa och pratiga. Farmer, och också andra författare, har skrivit ytterligare ett par berättelser som utspelar sej i denna värld. Den första novellen han skrev om flodvärlden, "Riverworld", har Jesus som huvudperson.
Den sagolika flodbåten och den föregående boken i sviten gavs ut i Bernces serie "science fiction & fantastica". I den serien, i urval av Sven Christer Swahn, gavs det på 70-talet ut flera bra böcker av författare som Philip K. Dick, Brian Aldiss och Stanislaw Lem. Tyvärr var de dåligt häftade och även om du skulle hitta ett helt exemplar av någon av böckerna så kommer det att gå sönder (den enda gången jag sett det som ett plus att en bok var biblioteksbunden var när jag en gång i tiden köpte Svårt att vara gud av bröderna Strugatskij i den här serien).
På dasset i Kyrkeby hade vi en samling korta Twaintexter. Jag tror att det var bra för maghälsan. E
SvaraRadera