lördag 1 januari 2011
Segla i ett såll
En av de första riktiga böcker som jag köpte själv för egna pengar i bokhandeln var antologin Segla i ett såll. En patafysisk antologi sammanställd av Claes Hylinger. Den kom 1987.
Patafysikerna var en grupp författare som hade tagit sitt namn från en roman av Alfred Jarry. Och i den romanen, Dåd och idéer av doktor Faustroll (antingen i Alfred Jarry i urval eller Far Ubus läsebok), seglar huvudpersonerna på havet i ett såll.
Antologin är en utökad utgåva av en bok kallad Patafysisk antologi. Denna hade innehållit texter av Jarry och hans efterföljare. Den stora skillnaden mellan de två böckerna är att Segla i ett såll har med fler äldre författare som påminner om de senare patafysikerna. Flera av dessa fanns med på en lista över Doktor Faustrolls bibliotek i Jarrys roman.
Leonardo da Vinci, Lewis Carroll och Raymond Roussel är tre av dem som finns med i avsnittet "Patanjärerna". Carroll har med texter kring ett matematiskt problem medan da Vincis bidrag är en undergångsvision och ett antal gåtor. Som "Lyckliga skall de vara som lyssnar uppmärksamt på de dödas ord." Svaret står under i upp-och-nedvänd text.
Flera av de böcker som finns i utdrag här har jag senare läst i sin helhet. Bland de författare jag hittade här finns Stefan Themerson, Christian Dietrich Grabbe och då Roussel. Flera författare som jag väl ändå hade hittat läste jag här första gången: Boris Vian, Jorge Luis Borges och Cyrano de Bergerac.
Det är, förutom avsnittet om det Patafysiska kollegiet (som verkar lika trist som alla såna dära litterära hemslöjdföreningar vare sej det är ett av de två varandra hårt motarbetande Ola Hansson-sällskapen eller de Svenska, Franska, Rumänska Akademierna) en väldigt rolig bok med många besynnerliga prosastycken.
Det fanns en bibliofil utgåva av boken som jag inte köpte, då jag inte är bibliofil och den var dyrare. Men det är den som är på bilden.
Den ser likadan ut som den ickebokälskande varianten.
c1: Om jag skulle ha gissat skulle jag ha gissat på den.
SvaraRaderaEn lunchtid på skolan satt jag i mitt arbetsrum och åt en god smörgås och i korridoren utanför satt Pere Ubu och Mere Ubu och övade in texten; Pere som jag kände väl för att han också studerade litterär gestaltning spelade över så att texten naggades, Mere Ubu var härligt lågmält bitter - det är ju ett av litteraturens praktgräl - ja,ja, har det något med Macbeth att göra?