Sovjethumor gavs ut i Raben & Sjögrens serie "De Stora Humoristerna" 1946 efter en dansk förlaga.
Att ett större förlag gav ut en volym med ett sådant namn kan tyckas underligt men Sovjet var för en kort tid populärt.
Boken innehåller 19 noveller fördelade på sex författare (eller sju om man räknar Ilf & Petrov som två). Ett par författare med bara en novell medan endast en har mer än tre.
Mikhail Sostjenko (i bland stavad Zostjenko) står för hela nio noveller i samlingen. Sostjenko var en populär författare även utanför Sovjet och fanns redan tidigare representerad på svenska. (På ett kort skriver den som gav mej boken att Zostjenko ännu står sej.) Så att han får ett stort utrymme är inte underligt.
Av de andra författarna är det bara Ilf och Petrov (här stavat/transkriberat Petrof) som jag hört talas om på annat håll. Ilf & Petrovs tre noveller, de skrev tillsammans, är inte förvånande bokens starkaste. På svenska finns också den mångfaldigt filmatiserade Tolv stolar och samlingen Kyssen överför infektion med flera. I den senare kan man ur Ilfs anteckningsböcker få det nyttiga rådet att "Frukta danskarna, även när de kommer med ägg."
I Valentin Katajefs "Exemplaret" får vi följa en småborgare från tiden kring 1905 års revolution när han vaknar upp i Sovjet (lite som i det där South Park-avsnittet där de parodierar filmen Ice Man och töar upp en person från 90-talet istället för från istiden).
Han blir först upprörd när en tidningspojke vill sälja till honom en röd förbjuden tidning. Men han anpassar sej och efter ett par veckor påstår han sej själv har deltagit i den revolutionära kampen.
Intressantast i samlingen om inte direkt en av de bättre är Pantelejmon Romanoffs "Registrering", vars illustration också pryder omslaget.
Den skildrar en by som efter att fått delar av sin boskap konfiskerad till att bli kött när det kommer folk från staten för att räkna alla barn i skolåldern gömmer dessa på ett fält.
Förvirringen och stojet när barnen ska återhämtas från hampfältet berättas målande. En kvinna hinner inte att gömma sina barn. En hop folk står kring henne (skade)nöjda och glada med att de själva hunnit gömma barnen.
Slutpoängen, så att säja, är att kvinnan till sina grannars förtretelse tilldelas kläder och skor.
Berättelser om bönder som dras vid näsan är äldre än Eulenspiegel men man undkommer vid läsningen inte den bismak som kommer till med att veta att bybor i Sovjetunionen på denna tid (även om det är oklart när exakt den är från) hade en viss anledning att vara nervösa om folkräknare kom.
(Inlägget först publicerat den 27:e januari 2009. Fast då utan bild på omslaget.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar