10 bra romaner skrivna av män

Analfabeten av Ivar Lo-Johansson
Första delen i Ivar Lo-Johanssons lysande självbiografiska romansvit. Självbiografin är en genre som manliga författare ofta sökt sej till.

Den onämnbare av Samuel Beckett
Berättaren i den sista delen av Molloy-trilogin är i stort sett reducerad till en röst - men att han är man är fortfarande tydligt.

Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole
Om en man i kamp mot makterna och en oförstående omvärld.

Frihetens vägar av Jean-Paul Sartre
I ett seriealbum av en populär svensk serieskapare säjs det att Sartre borde ha ägnat all sin tid åt att skatta sej lycklig över att han hade en så smart och vacker flickvän. Som tur var skrev han istället böcker. Som den här första delen i en romansvit med samma namn om tiden innan andra världskriget.

Fru Marianne av Ernst Ahlgren
"Ty penningar ägde han! Han ägde vad de eftersträva, alla dessa i sina fina kläder och med belevat sätt, alla dessa, som med förakt se ned på dem, som icke fått bildning som de. Han tänkte därpå med triumf, han tänkte därpå med den berusande känslan av att gå på randen av en frestelse, då njutningen ligger i själva den hemliga rysning man känner vid att falla."

Inferno av August Strindberg
Om en man i kamp mot makterna och en oförstående omvärld.

Krigets vid världens ände av Mario Vargas Llosa
I Stockholm delar de varje år ut ett stort pris till en framstående manlig författare. Senast gick det till Mario Vargas Llosa. Kriget vid världens ände är hans bästa roman.

New York-trilogin av Paul Auster
Tre tematiskt sammanlänkade kortromaner av Paul Auster, Siri Hustvedts man. Paul Auster skrev rätt bra böcker på den tiden men har med åren blivit sämre.

Pelle Erövraren av Martin Andersen Nexö
Martin Andersen Nexö var en av de stora mansskildrarna.

Övermannen av Alfred Jarry
Utspelar sej i ett framtida 1920. Huvudpersonen kan cykla snabbare än ett framrusande tåg och utföra kärleksakten åttio gånger på raken.