måndag 14 mars 2011

Tre barn- och ungdomsböcker


Lyrans senaste tematrio handlar om barn- och ungdomsböcker

L. Frank Baum - Smaragdstaden i Oz
"Mitt sjuåriga jag har markerat med kulspetspennan streck där han tagit paus i läsningen. På en sida i den tidiga delen av boken har jag markerat paus en mening efter den förra pausen. Efter hand förvandlas strecken till små monsterhuvuden. Möjligen inspirerade av de ondsinta varelser som hotar landet Oz i romanen."

Erik Linklater - Det blåser på månen
"I Medelby mötte han den morgonen minst trettio små pojkar och flickor, som på ett högst uppseendeväckande sätt höll handen för näsan när han gick förbi, och två gånger hörde han Katrin Krans säga till dem med sin gälla röst: >>Kan ni tänka er, han har inte bytt mening på många veckor nu!>>" (övers. Hugo Hultenberg)

På bokrean fanns en box med ungdomsklassiker med kitchsiga omslag kallad Flickrumsböcker eller något liknande. De bytade namn rätt snabbt. Vad som gjorde att böckerna hamnade i den boxen snarare än i Pojkrumsboxen (som inte hette pojkrumsboxen) verkade mest vara att de hade kvinnliga huvudpersoner - bara en av böckerna (Pappa Långben) är vad man brukar mena med flickböcker.
Vilket väl i så fall skulle göra även den här brittiska klassikern från 40-talet till en flickbok. Fast åtminstone förr kunde böcker med kvinnliga hjältar läsas både av pojkar och flickor. Kanske är det annorlunda numera (egentligen stör jag mej nog mest på att jag verkar ha läst fler av de där flickrumsböckerna än de i äventyrsbokboxen - 4 av 5 mot 3,5 av 5, min manlighet är ifrågasatt). Det är i vilket fall fortfarande en rolig berättelse.

Randolph Stow - Midnadt: en riktig rövarhistoria
Det här med speciella böcker riktade till ungdom kan man så klart diskutera. Men en sak som är bra med barn- och ungdomsböcker är att de skapar ett gemensamt referensverk. Dorothy i Oz och Dina och Dorinda i Medelby är personer många känner till.
Men sen finns det också böcker som man läste och älskade som liten som få verkar ha hört talas om. Som denna australiensiska bok om en lite korkad ung man som över talas av sin katt att bli stråtrövare. Midnadts namn är snart på allas läppar. Också en mycket rolig bok. Den (som det tyvärr verkar enda) svenska utgåvan är vacker med trevliga illustrationer.
Stow dog förra året. Han verkar ha varit en populär författare i Australien.

2 kommentarer:

  1. Jag såg för något år sedan den klassiska filmversionen av Oz med en teater- och filmklass. Det var en stor upplevelse, somewere over the rainbow. E

    SvaraRadera
  2. Det roligaste var att eleverna såg mycket mer än jag, javisst de var ju specialisterna, och jag fick lära mig mycket! Så ska de va! E Kan Thomas Funck ha hittat Plåt-Niklas där?

    SvaraRadera