Tro mig, Susan Sontag är världens tråkmåns
- Robert Bly i brev till Tomas Tranströmer den 20:e feb 1967
När nu Tomas Tranströmer snart ska fylla 80 år så vill naturligtvis det stora förlaget tjäna en slant. Nu finns det tyvärr inte så mycket av poeten att ge ut. Jag kan hålla hans samlade poesiproduktion i ena handen. Och jag har små händer.
Därför har man också tryckt om brevväxlingen med Robert Bly som gavs ut till Tranströmers sjuttioårsdag. Den danska utgåvan från 2007 ska innehålla brev som inte finns med i den svenska (enligt Aftonbladet). Men man utökar inte den nya utgåvan. Vilket ju gör att man slipper köpa den.
I stället tar jag ut den gamla och bläddrar i den. Den är mycket tjockare än de böcker jag har av Bly och Tranströmer var för sej. Över 350 sidor. Med brev från april 1964 till maj 1990. I det första frågar Bly om han får se några översättningar Tranströmer gjort av Jim Wright och nämner att han läser svenska.
Mycket av breven kommer att handla om översättningar och val av dikter. Bly översätter svenska poeter och undrar om ordet "knäsatt" i en Ekelöf-dikt. Tranströmer är en av flera svenska poeter som översätter Bly.
Jag är som regel inte särskilt förtjust i brevsamlingar. De mest spännande författare framstår ofta som världen tråkigaste i sina brev. Men Air mail är en fängslande läsning. Kanske för att breven är ankrade i deras översättningsförsök.
I och för sej framgår det att de som personer nog skulle kunna tråka ut en om det skulle behövas. Tranströmer beklagar sej en hel del i breven. Över hur politisk Göran Sonnevi (som också översatte Bly) blivit. Bly, som själv under samma period mest skriver dikter om Vietnamkriget, svarar tålmodigt att han inte visste att det var så illa när Tranströmer skriver att BLM förvandlats till en marxistisk pamflett. Tranströmer är över huvud taget väldigt upptagen vid vilka priser han får och vad som säjs om honom. Vilket ibland ger ett komiskt men mänskligt intryck.
Det skvallras om kända amerikanska kulturpersonligheter och inte fullt lika kända svenska sådana. Tranströmer rekommenderar Bly en bok av Paul Borum. mest för att Borum skrivit berömmande om dem bägge.
Man kan se en vänskap växa fram i breven och det blir en del om att de borde träffas och att de har träffats och om livet i stort. Och breven fylls med små illustrationer. Ibland för att förtydliga ett svar om ett ord i en dikt.
För mest handlar det hela tiden om litteratur och, som sagt, om översättningar.
Det är i frågorna kring dikttolkningarna som den mest spännande delen av breven finns. Det gås in på detaljer som ger en ett nytt sätt att se på bägges dikter. Och på dikter av Harry Martinson och Ekelöf med flera. De två poeternas förklaringar av diverse ord är i sej kan både bli som små lyriska partier och ibland förvånansvärt prosaiska.
Bly är i Sverige nuförtiden inte längre lika läst som Tranströmer. Men han var minst lika bra en gång i tiden. Här framstår hans dikter kanske som mer släkt med Tranströmers än de egentligen är. Men framförallt han sexti- och sjuttiotalspoesi bör tilltala den som gillar Tranströmer.
Air Mail är en av de bättre böckerna i bägge författarnas bibliografier.
Takk for tipset. Jeg må nok skaffe meg denne boka, ettersom jeg er veldig begeistra for Tranströmer. Det er kanskje litt risikabel lesning for en fan, ettersom det tydeligvis kommer fram noen trekk som ikke vises i poesien - en viss sjølopptatthet og politisk tendens i feil retning etter min smak, synes jeg å merke av det du skriver. Det har undra meg at Svenska Akademin ikke har gitt Tranströmer Nobelprisen, og nå er vel hans tid ute...?
SvaraRaderaRobert Bly er også en poet som er god å lese, men ikke så god som TT i mine øyne. Han har jo norske aner, og for en del år sia hadde han høy stjerne hos norske lesere -den blinker kanskje fortsatt.
Jag ska införskaffa den, tror jag har lånat på bibl för rätt många år sedan. De var ett helt gäng som påverkade varann; TT, Walcott, Bly, Ashbery, Heaney ... E
SvaraRaderaJag glömde Brodsky, f ö en lysande essäist, och Milosz. Att dessa nobelats kan vara en förklaring till att TT inte har gjorts det. E
SvaraRaderaSi: Det är inte så farligt med det självupptagna här egentligen. Det är två personer inom samma yrke som skriver till varandra så det är väl bara naturligt att priser och stipendier och sånt kommer upp. Det var mest jag som tyckte det var lite komiskt.
SvaraRaderaNär det gäller politiken så är Tranströmer mest irriterad över att poesin förväntas vara politisk. Hans ställning här bör väl egentligen inte förvåna den som läst hans dikter.
Det var egentligen norska Robert Bly kunde läsa och som gjorde att han började översätta även svenska poeter. Så hans norska anor är själva grunden till brevväxlingen.
Eskil: Heaney är väl påverkad av Tranströmer, kanske Brodsky. Knappast Walcott och Ashbery.
Jeg har ikke lest så mye av Brodsky, Heaney og Walcott at jeg skal påstå at jeg kjenner dem, men ut fra det jeg har lest, synes jeg Tranströmer er bedre enn både Brodsky og Walcott. Men litteratur er jo ikke eksakt vitenskap, og jeg har ingen grunn til å tvile på kompetansen i Akademin. Det hadde vært hyggelig med en nordisk vinner igjen, og jeg kan ikke se noen som overgår Tranströmer i det skandinaviske språkområdet.
SvaraRaderaTranströmer og politikk: Det er tydelig at han ikke er noen tendensdikter, men jeg finner ingenting i dikta hans som skulle tilsi at han må ta avstand fra den politiske lyrikken til f. eks. Sonnevi.
Bengt Jangfeldts vänbok till Brodsky är en bra ingång. Det är tankeväckande läsning. E
SvaraRaderasl: Efter att Bly nämnt Tranströmer som en av de främsta svenska poeterna säjer Tranströmer att "själv tycker jag att jag är nr 7 eller 11" och "De flesta litteraturanmälare i Sverige skulle säga att jag är nr 24 eller 29. Ditt eget anseende är i farozonen! Låt oss glömma alla rankinglistor. Var och en är världsmästare inom sin egen konst."
SvaraRaderaDet är svårt att ranka Bly, Brodsky och Walcott sinsemellan.
Breven är under flera år (de flesta mellan 68 och 74) Sonnevi dyker upp på flera ställen. Det är en dikt som Tranströmer tycker blivit mer politik än poesi. Men på ett annat ställe pratar han om Sonnevis kvaliteer. Han kallas en "ärlig sanningssökare".
Att använda naturen är något de alla har gemensamt, och det är väl själjvklart; den är där runt oss, hur mycket vi, eller de, har manipulerat den. E
SvaraRadera