måndag 25 april 2011

Den gamla fabeln om Tälje tokar


Efter sju sorger och åtta bedrövelser var han så tillbaka i Tälje igen hos sin kära hustru. Nu tog han fram gåvan han hade med sig åt henne.
Hustrun, som aldrig förut sett en spegel, vart alldeles förskräckt när hon tittade i den. Gråtande sprang hon över till grannen och klagade:
- Min man har fört en främmande kvinna in i huset!
Grannen, som redan satt och ruvade på sitt elefantägg, tog spegeln av henne och tittade i den.
- Det är en gammal och skäggig käring, sade han och räckte henne spegeln tillbaka.
Den gamla fabeln om Tälje tokar skrevs av Torsten Kassius och kom första gången ut, i två volymer 1948 och 1950. Den bygger på de gamla toksagorna om folket i Tälje. Jag minns att det fanns en barnbok när jag var liten som återberättade ett par av dessa. De gick i stort sett alla ut på att Täljeborna gjorde korkade saker.

Kassius lånar också från liknande österländska berättelser. Och bygger upp en intrig av de många skämthistorierna. Från början är männen i Tälje här kända för sin vishet. Första volymen är berättelsen om hur de kommer på bättre tokigare tankar. Kassius lyckas blanda episoderna så det aldrig känns enformigt (sen skulle jag kanske ändå inte rekommendera att läsa den i ett svep).

Romanen gjorde inte mycket väsen av sej när den kom. Även om Gunnar Ekelöf hyllade den. Ekelöfs recension nämns i Sven Delblancs förord till den andra utgåvan (i en volym), utgiven 1973 på Författarförlaget. Om det gick så mycket bättre för boken den gången vet jag inte. Men själv läser jag ofta i Den gamla fabeln om Tälje tokar. Och för den som söker upp boken väntar en stor läsupplevelse.
"Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar