"hon gick rak, lätt och snabb; hennes fägring var av det ömtåliga slaget som fort bryts och tärs bort - men nu i trettonårsåldern var det fortfarande något med henne som lyste framom alla andra, något ömtåligt men glittrande något som ett ljus av hetta eller köld eller återskenet av snö plötsligt tändes i huden - ett skimmer, antingen det nu var av köld eller värme, ont eller gott, eller den obestämbart skimrande blandningen av bägge."
Birgitta Trotzig
ur Sveket (1966)
Det är ett mycket fint utdrag du har tagit frm. Vi har stått i samma kö på Domus. Det känns konstigt. E
SvaraRadera