Den argentinske författaren Ernesto Sabato har dött.
Sabato är mest känd för de två stora romanerna Om hjältar och gravar (1961) och Abaddon utplånaren. Anders Cullhed
i DN skriver en del om den förra - en märklig blandning mellan en kärleksroman och en konspirationshistoria där de blinda är ett hemligt sällskap (senare skulle Sabato själv drabbas av en ögonsjukdom - kanske försökte de blinda att värva honom).
Detta med de blindas sammansvärjning tas också upp i den tretton år senare utgivna Abaddon. Det var den Sabato jag läste först när jag var sjutton. Det är mer en politisk roman om Argentina. Anspelningarna på den tidigare romanen var gjorda på ett sätt som gjorde de fascinerande också, eller kanske främst, för den som inte läst denna.
Jag har inte läst romanerna sen tonåren. Men bläddrat i dem ibland. Det är mycket bra, egensinniga böcker.
Sabato blev 99 år gammal.
Det är märkligt, jag har ingen personlig relation till Sabato, och 99 bast är väl rätt häftigt och ändå känner jag en känsla av sorg. När böcker är riktigt bra skapar de en relation mellan författaren och läsaren och ovannämnda är verkligen bra, fångande. E
SvaraRaderaLäste Tunneln nyligen. Jävligt bra och lite i samma anda som Främlingen, Äcklet och de andra existentialistiska romanerna. Abbadon väntar på mig i bokhyllan och Om hjältar och gravar letar jag febrilt efter på antikvariaten. Så vitt jag vet finns det bara en svensk upplaga och det är den från 1961. Det är här Modernista borde gå in och ge oss en ny chans.
SvaraRaderaTunneln har jag inte läst. Men det borde jag kanske göra.
SvaraRaderaOm hjältar och gravar har jag själv letat efter på antikvariat under åren. Mina föräldrar har böckerna. Så jag har ibland läst i dem när jag hälsat på.
Man skulle önska böckerna kom i nyutgåvor.
Abaddon är väldigt bra. Och även om man skulle kunna hävda att det är en (mycket) fristående fortsättning på Om hjältar så går den utmärkt att läsa utan att man har läst den tidigare romanen.