Melanctha av Gertrude Stein

We confess we read a good page or two before we realized what was happening. Then the dreadful fact dawned. We discovered ourselves reading in syncopated time. Gradually we heard in the distance, and then coming uncomfortably near, the sound of banjos, drums, bones, cymbals and voices. The page began to rock. To our horror we found ourselves silently singing[...]‘Melanctha’ is negro music with all its maddening monotony done into prose; it is writing in real rag-time. Heaven forbid Miss Stein should become a fashion!
Katherine Mansfield om Melanctha av Gertrude Stein

Melanctha av Gertrude Stein ingick från början i Three lives - tre berättelser om tre kvinnor (jag har inte läst de andra två).
På svenska gavs den ut i en egen volym i Tidens amerikanska klassiker 1961 (Tidens amerikanska klassiker var lite som Tidens ryska klassiker fast amerikansk och med något mer obskyra böcker och en betydligt mindre utgivning.)

Med en rytmiska prosa och många upprepningar berättar Stein om den unga svarta flickan Melanctha och hennes sorgliga öde.
Det är stilen som gör boken. En stil som Stein skulle gräva sej allt djupare in i i senare böcker. Som ofta blev konstigare än bra.

Men Melanctha är en lättläst och rolig roman som fångar in en.
Den svenska översättningen av Jane Lundblad (som också skrivit förordet) funkar faktiskt rätt bra fortfarande.