Spetsknypplerskan

Jag såg då Spetsknypplerskan igår kväll - trots att den slutade halv ett (tack SVT). Jag tyckte det var en rätt bra film. Om än väldigt tydligt 70-tal. Filmen av Claude Goretta kom 1977.

Jag föredrog första halvan av filmen.
När kärleksparet drev isär på grund av att han var intellektuell och hon underklass så kändes som något man hade sett många gånger förut.
Kanske fungerade det här bättre i romanen (Spetsknypplerskan bygger på en roman av Pascal Laine med samma namn som filmen, eller den heter samma på franska - den verkar inte finnas i svensk översättning. Boken låter rätt Simone de Beauvoir (medan filmen är mer Eric Rohmer) - jag har inte läst den).

Den stora behållningen är den unga Isabelle Huppert i huvudrollen. Som ser helt annorlunda ut mot vad man är van vid. Vare sej Pomme, som karaktären kallas, ser storögt fascinerad sin äldre mer utlevande väninna eller går och handlar på ett torg så ger Huppert med små nyanser en tyngd åt sin hjältinna, en kvinna som omgivningen egentligen inte lägger märke till.