Citerat från veckans läsning

"'Det var den första kvinnliga studeranden vid medicinska fakulteten i Oslo. Det kan ha varit omkring nittonhundraåtta eller så där. Tanken på kvinnans emancipation väckte naturligtvis inte den minsta förtjusning bland de medicine professorerna[...]En dag när han hade föreläsning i anatomi bad han henne gå fram till tavlan. Han ville djävlas med henne riktigt. Du får tänka dig den unga damen, tjugo år, blyg, med hårknut och getingmidja och spetsblus upp till hakan och ankellång kjol och höga knäppkängor[...]med nedslagen blick står den unga damen uppe i katedern; det går en liten stöt genom den manliga församlingen när professorn ber henne att vara så vänlig och ta kritan och på tavlan rita upp en genomskärning av de manliga könsorganen[...]
Professorn vänder ryggen mot den unga damen medan hon raspar med kritan på tavlan. En besynnerlig oro i salen får honom att vända sig om. Han spärrar upp ögonen när han ser att ungmön har ritat manslemmen i starkt upprest ställning! Han hämtar sig någorlunda; han säger till henne att hennes teckning är högst okonventionell.'
Sluggo harklar sig och snörper på munnen. Så vänder han sig till Ask:
'Vet du vad flickan svarade?'
Ask vågar inte säga ett ord, han tar tag om bordskanten.
Sluggo kippar efter andan, en mörk färgton stiger upp på hans kinder:
''Jag beklagar om jag har ritat fel, professorn, men jag har bara sett den på det viset', sa hon.'"
ur Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle, övers. Pelle Fritz-Crone